Madde Blomquist

Kategori: Vardag

Träningen som ger så mycket

Träning ger otroligt mycket. För mig ger den både gott och ont. Jag får lätt träningsvärk och har sista tiden fått en del muskelinflammationer och långvariga träningsvärk, vilket är den jobbiga delen av träningen. Men det är värt det för träningen i sig är rolig. Jag älskar att få ta i, att få träna olika saker och jag älskar att träningen ger mig andrum. Den gör mig mindre stressad och den får mig att släppa tankarna som flyger omkring. Sista dagarna har det blivit en del löpning och idag även styrketräning. Kommande dagar blir det ett pass till men sedan vila inför nästa helgs lopp!

Virvelvind i huvudet ...

Pluggdag? Nej, omöjligt. När allt flyger omkring i huvudet som en virvelvind och stress för att handla mat är påtaglig är studier inte dagens första projekt. Istället hög musik, städning, fix och senare träning. Allt för att skingra tankar och finna något slags tomrum en stund. Ibland behövs det helt enkelt en förändring som hjälper. Men det är de stora förändringarna som plågar mest, de är lite för många på en gång. Snurrigt. Jobbigt. Så att det går att ta på, lite för nära. Lite för många...

De där stunderna som verkligen får plats och är av värde

Kanske inte det lättaste varje dag men härligt att få uppleva och medvetandegöra för sig själv! Hade en härlig fikastund med en fin person idag (det är faktiskt okej att ta sig tid till behövligt framför måsten!), vilket var otroligt mysigt och härligt. Och även om jag startade det hela med att spilla ut hett te över mitt ena ben så skrattade jag bara ;) (brände mig inte nå farligt).
Mycket, mycket, MYCKET skön stund en eftermiddag efter arbetsdagen.

Speciellt tack

Jag vill bara i ett kort inlägg rikta ett varmt tack till vissa människor i mitt liv. Det finns många i mitt liv som bryr sig om mig och som finns där, men det finns några få som förstår det där extra som andra istället skakar på huvudet åt eller inte kan bemöta. Och det är mänskligt, alla kan inte bemöta allt på samma sätt. Inte jag heller. Men just nu har jag haft rätt tunga veckor bakom mig och jag vet att framtida veckor inte är av största enkelhet och i hela den här processen har jag några som visar sig lite extra mycket för mig. De som vågar bolla med mig, de som vågar fråga och låta mig reflektera, de som faktiskt förstår beslut jag tar och inte tar och de som inte stället fler krav - er närvaro på olika sätt stärker mig oerhört mycket.

Ni är just nu lite extra värda i min vardag <3 Ett extra varmt tack till er för att ni finns. 

Bildresultat för tacksam

Och kom ihåg att jag alltid finns här för er också <3

När man gör och gör och gör men inget riktigt blir bra...

Dagarna går och våren visar sig mer och mer. Solskenet gör otroligt mycket för känslan överlag, i alla fall för mig. Ljuset gör att dagens känns längre, lättare och glädje och vilja blir större. Ja, oftast i alla fall... ... Just nu är det lite för mycket hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka. Det känns som ena dagen kan spira och ge inspiration och energi medan nästa dag är ett fall rakt ner. Så här måste det får vara ibland men nu är det lite för påtagligt för mig.

Det ända bra är att jag vet varför. Jag kan sortera i stressen och förstå vad som påverkar. Däremot har jag lite svårt att påverka orsakerna fullt ut. Visst är det bara jag som till största delen kan göra det, men när inte orken eller viljan finns till det så är det i princip omöjligt. Eller viljan finns, men den blir inte ett synligt mål för att jag låter allt kaos stå i vägen. Men hur lätt är det att mota bort den?

Jag försöker ta mig tid för mig själv, men alltid stör det någon. Jag försöker ta mig tid för studier, men alltid dyker samvetet för jobb och annat upp. Jag försöker träna för att det ändå får mig att må bra, men hela tiden känner jag hur orken går och framstegen går mer bakåt än framåt. Som coach så får jag öva på att vägleda människor i sin motivation, men det är mycket lättare att leda andra och ge kloka tips än att hålla sig till de själv.

Att vila är viktigt, återhämtning behöver både kropp och knopp. Stressen blir påtaglig för mig när jag inte kan släppa saker, när pulsen ökar fast jag sitter stilla i soffan och när tankarna är flera veckor framåt och inte i nuet. När jag också tvivlar på mig själv månader framåt redan nu utan att ens veta var jag är då, istället för att släppa framtiden och ta dag för dag - ja då är det inte riktigt stabilt. Vardagen nu är tuff och som jag sa vet jag varför. Känsloledigt skulle jag behöva ibland, någon som har tips på hur man gör?

 

Men som jag skrev är det alltid lättare att ge tips och vägledning åt andra än sig själv. Därför ska jag nu skriva ner tre tips och göra mitt bästa för att ta till mig de själv!

 

1. Ta en dag i taget. Följ din känsla och drivkraft för stunden.

2. Jämför dig inte med andra, jämför det du gör med det du brukar göra. 

3. Sänk kraven, sätt upp delmål och börja litet innan du ökar.

 

Torsdag, torsdag, torsdag

Startade denna torsdag med lite sovmorgon och sedan ett träningspass från piiiiip! Fast det var riktigt kul och givande, men mina nerver verkar vilja spela spratt med mig emellanåt. Efter benövningarna skulle jag köra biceps-curl men kunde knappt stå för mina fötter och ben skakade. Vilket de sedan fortsatte göra resten av passet. Jag börjar känna redan nu i kroppen hur öm den kommer bli, så lite värme och stretch här hemma under eftermiddagen blir det garanterat!

Lunchen intogs efter träningen och sedan har studier stått på schemat. Kostbiten är i fokus just nu, det är den som känns svårast att verkligen lära sig fakta i. Dock anser jag inte att all fakta är nödvändig att veta, mycket gällande kost är att finna anpassningar som passar för mig och dig. Vi kan välja att lägga till mer av det bättre och öka den biten ochs kära ner på det som är lite sömre för kroppen. Men vi måste faktiskt aldrig utesluta något helt om vi inte vill. Sunt förnuft, anpassning och balans är ganska viktigt.

Min lunch idag blev potatis i ugn, quornbiffar, dressing på gräddfil och timjan samt grönsaker. Enkelt, nyttigt och gott!
Nu efter några timmars plugg ska också lite mellanmål intas, det blir nog keso och kvarg med lite glutenfri granola och bär! Och ikväll väntar middag ute med arbetskollegor.

Att våga möta en motgång och sedan växa med den!

Hej på er! Denna vecka har hittills varit en vecka av tyngre dagar, motgångar, jobbiga känslor men också ärlighet och stolthet. Tänk att allt sådan faktiskt kan få ta sin plats, med och utan tillåtelse. Att möta tunga dagar kan vara olika för alla människor. Vi lever olika liv och har olika förutsättningar, vi har också olika viljor, känslor och vägar att gå. Oavsett möter alla motgångar av det ena eller det andra och hur vi bearbetar dem är upp till var och en. Det fina är att kunna möta motgången, låta den komma och sedan låta det positiva emellanåt få sin plats i tanken och agerandet Det är viktigt att våga acceptera och sedan våga reflektera men också framhäva det som faktiskt kan komma ur motgången av godo. Hänger ni med?

Jag har mött en del motgångar den här veckan, både motvilligt och frivilligt. Delvis var jag beredd på dem, delvis inte. För mig var det denna gång svårt att inte ta åt mig på ett negativt sätt, det kommer liksom till en punkt då det inte hjälper längre att försöka gå emot eller skrapa bort känslan från axeln. Därför möter jag ibland motgången frivilligt och med det menar jag att jag inte kämpar emot den förrän den är över. Försöker acceptera den då varenda försök jag ändå gör inte hjälper till. Jag kan inte gå in på motgången ordagrant här, men trots den och trots många känslor av frustration och ledsamhet så har jag plockat fram mina bra saker för att peppa mig själv. Det tar några dagar för att komma dit för mig, men det går. Det jag har mötts av har fått mig att tvivla på mig själv som person, på mitt yrkesmässiga jag och på min framtid. Men när jag väl bearbetat det så har jag faktiskt plockat fram att jag är jag, och jag är bra. På mitt sätt. För mig. Jag står upp för min åsikt till skillnad mot andra, jag säger ifrån och jag gör ett bra personligt jag och ett bra arbetsjag. Det är till den punkten jag behöver komma för att känna stolthet, trots motgång.

Motgångar kommer vi alltid att möta, oavsett liv, vardag, yrke, situation m.m. Bearbetning är viktig, acceptans är ännu viktigare. Det är den viktigaste biten i min personliga mentala hälsoresa. Jag fick även idag möta frågor om eventuell framtid och att känna att jag kan besvara frågorna ärligt kändes otroligt bra. Jag är mänsklig, jag är inte perfekt. Jag har min resa bakom mig, jag har min nuvarande resa men jag utvecklas inte om jag inte försätter mig i situationerna och faktiskt är ärlig.

Just det här är vad som är en personlig utveckling för mig. Att våga se framsteg, våga konfronteras, våga reflektera och rannsaka men också att våga höja upp sig själv. Känna sig stolt! Jag klarar det inte varje dag, men jag klarar det mycket oftare nu än någonsin förr.

 Varje dag är inte en enkel väg, men utan svängarna skulle vi aldrig få uppleva det riktiga livet. 


Detta är inte min mormors ord (fast hon var en skön mormor som sa andra härliga klokheter), men texten är just det jag upptill försöker beskriva.
Vi kommer alltid framåt, ibland måste vi  bara ta ett steg eller två bakåt för att verkligen se och förstå det!
Så med andra ord, ge aldrig upp! Fortsätt alltid att fortsätta!