Madde Blomquist

Kategori: Utbildning/Studier

Torsdag morgon..

God morgon denna torsdag! Kunde inte riktigt sova denna morgon, kan bero på att jag sovit mycket sista dagarna då jag mått sådär. Så på två och en halv timme har jag städat, fixat med en hemsida jag uppdaterar och städat lägenheten. Ja, en frukost fanns det tid för också. En vanlig torsdagsmorgon..? :) 

Men jag borde plugga en hel del, känner mig dock vilse i vilken del ja ska börja ta tag i. Känner att jag har många saker att skriva rent, plugga in, göra om och planera men änden att starta i har rullat in sig i mitten så min inspiration för den biten är lite luddig just nu.. Men det kommer nog med dagens gång, något ska i alla fall göras!

Studiedagar genomförda

Ytterligare tre studiedagar på Väddö Folkhögskola är nu avklarade och slutet på utbildningen närmar sig med storsteg. Det är ca tio veckor kvar innan sista träffen ska ske och vi i klassen därmed ska bli diplomerade Kost. och Hälsocoacher. Men vart har mitt glöd tagit vägen? Vart har mitt självförtroende kring detta sprungit iväg? Jag känner mig aningen vilse just nu... :/

Dagarnas skola ger jag både ris och ros. Aningen flummighet och ostruktur gjorde att jag inte alls kunde ta in det jag borde kunnat ta in. Det lämnade mig ganska okunnig kring något oerhört viktigt. Något jag därför nu i efterhand kommer behöva ta igen. Men jag anser inte att det berodde på mig, utan på upplägget. Det satte grillor i mig som jag hade svårt att släppa tyvärr. Jag fastnade på något vis. Jag kommer kunna ta igen det utan problem, men dessa sista tio veckor känner jag behöver en eller två extra växlar för att verkligen gå vägen med rätt känsla. För i mål ska jag och med glädje, självförtroende och av vilja - inte för att jag måste.

Men helgen gav också några bra kunskaper, metoder och skratt. Även så ett skönt träningspass med min vän Nathalie som körde sitt första ledarpass på spinningcykeln med oss!

Mot en ny helg

Ja ni, här uppdaterar jag ganska dåligt. Men det med flit. Haft en del att göra sista tiden och samtidigt inte mått på topp och då är inte bloggen det viktigaste. Därför har jag inte haft så många inlägg, motivationsbrist medför också ganska mycket skrivtorka.. Men nu tänkte jag skriva några rader bara för att starta helgen mer tom i huvudet, att skriva av mig har den effekten på mig nämligen!

Det har varit tuffa veckor sista veckorna, av många olika anledningar. En del dagar går lättare, en del betydligt svårare. Jag bor ännu hemma som ni kanske läst i tidigare inlägg. Det går fint, men OM jag längtar till mitt egna är det ingen fråga om. Jag vill, vill, VILL hem typ NU! Hoppas på nästa helg, men vet inte om jag vågar hoppas för mycket. Men hjälp mig att hålla tummarna är ni snälla!!

Angående skolan så går studierna framåt, men jag har på något sätt fastnat lite. Fastnat i framtiden, vad ska den ge mig? Vad vill jag få ut av den? Jag brottas med många tankar och viljor just nu, ibland känns det självklart, ibland känns det hopplöst. Jag går också och funderar på att göra något mer drastiskt, chansa. Men vågar jag? Så mycket att ta hänsyn till, i alla fall när man heter Madde. Jag är inte den mest spontana som chansar och gamblar med livet, jag grubblar, funderar och överväger. Men jag borde bli mer åt det spontana hållet. I alla fall angående vissa delar av livet. Men ändå glad jag ännu studerar, just för att få perspektiv på livet lite. Några månader kvar innan denna utbildning är slut. Får se vad som sker sen.?!

Träningen har sista tiden varit mest sporadisk och handlat om Ica-klassikern. Imorgon ska jag köra Tjejvasan och både fysiskt och mentalt känner jag mig stundvis redo men också stundvis totalt bortkopplad. Men vi ska ge det ett försök igen, jag och mamma. Jag ska försöka matcha förra årets tid och ha mer kul denna gång än förra. Hur det kommer att gå vet jag inte och aningen rädd är jag för hur min kropp ska reagera fysiskt på utmaningen. Jag har ju sedan starten på året haft många svackor där kroppen inte velat återhämta sig riktigt efter träning. Men det får gå som det går.. Med adrenalin och pannben kommer jag i mål, frågan är bara i vilket skick? Wish me good luck!!! 

Innan vi åker till vänner idag ska det duschas, packas m.m. Skönt att kunna förbereda utan att stressa. Det är plugget som läggs åt sidan för just den ron. Tar igen plugget nästa vecka och slutför det sista inför nästa skolträff. 

Hoppas ni alla få ren härlig helg. Är ni i närheten av Mora så kom och kika på tusentals kämpande tjejer imorgon!

 

Ha´de!


Btw! Såg filmmusikalen La La Land på bio igår, mycket mysig film. Se den!

Torsdag och studier på schemat

En dag ägnad mest åt plugg. Större delen av förmiddagen satt jag och skrev och även nu ikväll ska lite mer göras. Det är aningen svårt när jag söker information som känns begränsad, men en bit på väg är jag i alla fall just nu :)  Klämde in lite goda gärningar, träning och matlagning också. Träningen bestod av crosstrainer, den återkommande maskinen just nu när vi kör Ica-klassikern. Vi är snart i mål S och jag. Matlagningen blev enkel och snabb, proteinpannkakor med kvargfyllning. 

När orden måste ut

Nu blir det en sånt där skriva-av-mig-inlägg igen. Det behövs ibland. Kan dock innehålla en del gnäll och negativitet så välj själv om du vill läsa. Inget tvång.

Jag har ofta förut skrivit om ångest, depression och liknande saker. Sådant som gör att välmåendet sjunker, ledsamhet blir lättåtkomligt och irritationen växer lätt. En liten sak kan bli väldigt stor på en sekund. Ena stunden kan glädjen tas över av en annan känsla fast ingenting egentligen skett. Ångesten styr och det är inte alltid lätt att styra den åt sidan. Eller hur?

Jag känner att jag haft en tuff period denna månad som startat det nya året. Av en hel massa olika anledningar som både påverkar och inte påverkar varandra. En del saker har jag inte kunnat påverka själv, men kringliggande saker har jag kunnat påverka - men jag känner att jag valt mycket fel väg. Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, det är ju mina val som ger mig mina känslor. Och jag vet att jag får perioder då jag dippar. Jag vet att depressionen slår till och det är egentligen inget konstigt med det. Men det tär på mig, fast bara på grund av mig själv. Visst påverkar vissa saker utifrån, men det är ju också min röst till mig själv och mina tankar till mig själv som påverkar ännu mer. Just nu är jag där, och jag är inte alltid så snäll mot mig själv. Ibland lyckas jag, och då är jag stolt. Men sen faller jag igen och då är det lätt att fallet blir ett nytt fall om och om igen.

Jag skriver inte det här för att folk ska tycka synd om mig. Jag skriver för att det är mitt sätt att bearbeta. Jag har ju valt att vara mer öppen i bloggen om saker som dessa, utan att alltid gå in på detalj. Och för mig är det lättare att skriva av mig här ibland, istället för att ringa någon och prata. För låt mig vara ärlig med att alla i min närhet inte förstår känslor och tankar jag har, sätt jag resonerar på eller vägar jag väljer att gå. Men det finns några som förstår det mesta och kan relatera till det hela, dem behöver jag. Hur jobbigt det än är att inte få förståelse så måste man våga försöka finna den, om den hjälper. Men egentligen r det förståelsen till dig själv som är den viktigaste. Men funkar det alltid?

Jag har lärt mig att stå på mig mycket mer, vilket jag gör och är mycket mer nöjd med. Jag har också lärt mig att släppa måsten om stress och ångest blir för påtaglig, vilket är nyttigt att göra. Jag har lärt mig att säga "nej" inte är fel, utan rätt om det känns rätt för mig. Ändå ger det skuldkänslor oftare än jag trott. Jag försöker hela tiden våga se mig själv som fin som den jag är, jag lyckas allt oftare men inte fullt ut.

Men hur som så finner jag mig själv nu i någon form av svacka där allt från jobb och skola till träning och socialt umgänge påverkas. När motivationen fallerar i något har den en tendens att fallera även i resten. Varför? Varför ska det ena påverka det andra så mycket? Ibland undrar jag hur jag lyckas med det. Varför ger jag upp nästan allt för något som inte måste vara allt alls?

Ni hör, jag resonerar, bearbetar men är ändå lite fundersam. Lär mig om mig själv men ställer ändå frågor på hur jag lyckas. Perioder som dessa kan ofta bli kaosartade för att tusen tankar flyger runt i huvudet dag som natt. Det blir en stress som varken hjärnan eller kroppen tillslut orkar med. Men det hjälper mig att skriva här, det hjälper mig när jag sätter ord på mina känslor (även om jag inte gå in på detalj). För den som läser och känner igen sig hoppas jag det hjälper också. 

Nu ska jag åka iväg några dagar, jag ska till skolan igen för plugg onsdag till fredag. Det är ångest även över det, om hur förberedd jag är, om dagarnas innehåll och om hur vida jag inte känner mig i form alls fast borde vara det för det är sådant jag studerar. Otroligt dumma tankar, det är jag medveten om. Men de finns där. Och där är en bit jag har kvar att lära mig om. Jag kan lätt bli stark fysiskt, men jag är inte lika stark mentalt. Och om det är något jag behöver bättra mig på så är det att stärka det mentala ännu mer. För jag skulle nog anse att det faktiskt är viktigare att vara stark psykiskt än fysiskt.

 

 

 

(ursäkta om eventuella stavfel dykt upp)

Att testa något nytt

Igår hade gymmet jag tränar på ett helt dygn av träning där vi medlemmar fick ta del av både föreläsningar och olika träningsformer med personliga tränare utan extra kostnad. Nu gick jag inte på allt för mycket, utan bara en enda sak. Nämligen 3D-träning. Någon som testat detta? Jag hade innan bara sett detta användas på gymmet vid olika PT-pass och var nyfiken. Man tränar på mattan, som bilden visar. Träningen är vanliga styrkeövningar av olika slag mestadels med kroppen som tyngd, men kan även göras svårare och tyngre med lite hjälpmedel av vikter, bollar m.m. Att träna på 3D-mattan gör att rörelsen i framförallt höften får vara med mycket mer, styrkan och rörligheten tränas på samma gång. Man använder sig av de 9 zonerna och tränar efter de streckade linjerna för att även få in olika vinklar och rörelser.  Det var ett roligt pass och jag lovar att balansen får sig en riktig prövning! Mattan är ingen matta som finns tillgänglig för medlemmarna på gymmet, men har man fått testa på principen och tekniken så kan man träna detta på egen hand utan matta. Rekommenderar fler att prova!

Men att få prova nya saker, oavsett om det gäller träning eller inte, är uppfriskande. Det kan va skrämmande, nervöst och kanske något man drar sig för. Allt beror nog helt på erfarenhet och självförtroende. Jag kastar mig inte alltid in i nya saker, men jag älskar att testa när jag väl gör det. För ett tag sedan fick jag lära mig om EMOMS inom träning, det gav en sådan chock för min kropp att jag oerhört instabil i flera dagar. Något som satt en del grillor i huvudet på mig. Nu fick jag lära mig 3D-träning, en träningsform som tar mer på muskler och rörlighet och inte behöver bli allt för hårt om man inte vill. Förutom träning lär jag mig just nu massa nytt inom kost och hälsa och hela tiden lär jag mig mer om mig själv, om och om igen. Man kan aldrig lära sig för mycket, och bara vi vågar se ny kunskap som givande och spännande, inte som måsten, så har vi all chans i världen att utvecklas och finna nya inspirerande saker eller vägar att välja!

Vad lär du dig för nytt just nu? Dela med dig!

Veckans gång framåt

Torsdag och jag börjar känna mig normal i kroppen igen. Igår kunde jag räta ut armarna utan större smärta och jag tog mig även till gymmet för att lite lätt röra på mig. Gå var ju inga problem, men jogga tog i en del i ryggen och överkroppen än. Så på kvällen var jag aningen stel och trött för ganska lite. Men jag tror den lilla rörligheten också gjorde något gott för idag känns det faktiskt bättre. Tänk va skönt det kan vara när det går åt rätt håll med något. Jag kunde ju dag för dag i veckan känna hur jag blev gladare ju mer all stelhet släppte. Visar dock på hur lätt jag påverkas mentalt...!

Idag har även två viktiga skoluppgifter slutförts, frågan är om de är bra nog..? Alltid ifrågasätter jag hur bra det ändå känts. Aldrig lätt att vara helt säker på sin kunskap.. Men de är gjorda och jag kan inget göra förrän respons återfås. Tills dess blir det idag inget mer plugg. Ev en promenad i eftermiddag, först ska lunchen få sjunka in och några minuter i soffan spenderas!

 

Dagens lunch var bananpannkaka med vaniljkvarg!
1 banan
2 ägg
(Mosa eller mixa, stek.)
100 g vaniljkvarg

2017 har startat

Ja ni, nu är det nya året igång och dagarna för 2017 rullar på. För min del har dagarna startat ganska segt med smått förkylning och en ibs-mage som ter sig på sitt egna vis. Detta med ibs förstör en hel del ska ni veta. Många där ute har problem likt mig med sina tarmar. En dagen förstoppad och gasig, nästa normal och lugn följt av diarré eller stopp igen. Ja, ursäkta beskrivningen - men that´s life! Det bästa är att skov tillslut ger sig och magen blir lugnare igen. Always keep that in mind!

Starten på det här året har också givit en mycket fin stund hos en familj jag höjer upp till skyarna. En familj som blivit min extrafamilj och finns där i vått och torrt. Inte ofta de alla finns samlade och jag kan hälsa på hela klungan samtidigt, men här om kvällen skedde det och trots få timmar tillsammans så betyder den tiden så otroligt mycket för mig. Det är värme trots kyla, det är gemenskap och tillhörighet trots ensamhet, det är ren och skär vänskap och kärlek. 

Idag kom dessutom årets första träningspass. Tog med mig en vän som var i stan på ett lättare pass - får se om passet och förmiddagens snöskottning kan ge en del träningsvärk. Rätt jobbigt att träna med magknip men det gick an och efteråt kände jag mig genast lugnare och piggare. Perfekt för kvällens plugg, om en knapp halvtimme är det dags för grupparbete via videokonferens. Kaos i snöovädret kan jag ta mig an, nu ska vi se om jag och mina klasskamrater kan ta oss an kaoset i alla nervsystem, dess dela och funktioner... ghaaaa! Wish me luck!

När det närmar sig årets slut

När det närmar sig årets slut brukar många människor summera året som gått, både på gott och ont. En del har kanske kämpat hela året och vill bara glömma det, andra har haft ett år som flutit på och gärna fortsätter nya året på samma sätt. Det är upp till varje människa att summera på sitt egna sätt, men jag vill komma med en viktig poäng mitt i allt. Våga leta fram ljuspunkterna under året som gått, oavsett om det varit tungt eller lätt. Våga rannsaka och resonera men våga och summera det som faktiskt varit bra, känts bra och fått dig att må bra. Hur känns det när du gjort det? För vet ni, trots mörker så finns ljus Det finns det inga tvivel på. De kan bara vara svåra att se, just där och då.

 

Jag summerar gärna året och tänkte starta här och nu. Mitt år har varit ganska upp och ner, men i sin helhet har det gått framåt på många punkter. Några punkter kommer här:

Personlig utveckling
Jag skriver ganska ofta i bloggen om min personliga utveckling, en del om min resa mot ett starkare jag. Jag går kanske inte alltid in på detalj men jag är öppen med att en dålig självkänsla och ett dåligt självförtroende präglat mitt liv lite för mycket och varit min främsta uppgift att stärka. Jag har inte bara gjort det detta år, men det är nog just nu det faktiskt har börjat ta fart åt rätt håll på riktigt. Hur har jag då lyckats? Stor hjälp är från den terapi jag gått i, som jag avslutade innan sommaren detta år. Den terapin har fått mig att rannsaka mig själv, men också att börja rensa mig själv. Det sistnämnda har nog varit det absolut viktigaste. Jag har vågat förstå vad som är viktigt och vad som faktiskt skäl min energi. Sen är jag inte fullt där jag kanske vill vara, men jag är otroligt medveten om min placering och jag känner mig starkare mentalt. Det dåliga samvetet når mig inte lika lätt längre och det är jag stolt över.

Min personliga utveckling kommer aldrig ta slut, det finns så otroligt mycket att lära och utveckla. Ju mer jag lär mig och ju starkare jag känner mig som person, desto mer vill jag lära mig och fortsätta utveckla. Kanske till och med jobba med. Jag är otroligt stolt över att jag vågat göra den resa jag gjort, stolt över att jag faktiskt svalt en del stolthet och faktiskt sett min egen del i många saker. Att våga rannsaka mig själv, våga välja och våga stå på mig. Sen är jag långt från fulländad, men det är alla. Så länge vi lever kommer vi lära.

Studier

I augusti i år startade jag en utbildning som jag ännu går. En utbildning inom kost och hälsa. Jag tog mig an utbildningen främst för att få en förändring i vardagen och för att läsa om något som ligger mig varmt om hjärtat. Hittills går utbildningen bra även om det där med självdisciplin inte riktigt funkar till hundra procent. Man jag lär mig otroligt mycket om ämnen inom kost och hälsa och åter igen lär jag mig mycket om mig själv. Jag har dessutom gått ner i tid på mitt arbete för att verkligen ge studierna tid och inte gå in i någon stress igen. Oavsett vad utbildningen i slutändan ger så har den personligen redan gett otroligt mycket. Jag brinner mer och mer för ämnet som jag själv så tydligt befinner mig i. Den ger mig tankar och drömmar om framtiden, den ger mig hopp om att våga byta bana och utforska andra yrken. Men det återstår ett halvår, så vad som sker visar sig. Men hittills har den gett mig andrum, betänketid, kunskap och framtidstro. Det om något är väl värt att studera för?

Ångest

Va? Ångest? Ska jag summera något som faktiskt är negativt? Ja, tänk att det ska jag. Även om ångesten går in ganska väl i min personliga utveckling så är den för mig också ett eget kapitel som är viktigt att se framsteg i. Ångest ter sig så olika för människor. Allt från oro, ledsamhet, nedstämdhet till panik och flykt. Ja, vi är olika, reagerar olika och beter oss olika därefter. Jag har haft ångest på olika nivåer under många år men med åren har jag lärt mig känna igen den och hantera den bättre. Nu för tiden kan ångesten hålla i några dagar, kanske bara en dag eller till och med bara en stund. Det beror helt på vad den orsakats av och hur jag bemöter den.

Det jag främst lärt mig är att livet inte alltid går som på räls. Människor får göra fel och kan inte alltid vara alla till lags. Jag har också lärt mig att jag ska prioritera mig själv mer än jag prioriterar andra, det är trots allt jag som lever mitt liv och ingen annan. Lärdomar som dessa gör att jag kan möta ångesten på ett lättare sätt, jag kan hantera den och resonera med den. Men framför allt så kan jag acceptera den och det är nog den absolut viktigaste lärdomen. Acceptansen. För ångest är något jag alltid kommer ha, mer eller mindre. Det tillhör min personlighet. Därför är det inget jag kan bli av med eller kasta bort. Men att acceptera att den tillhör mig och att den ibland slår till gör det otroligt mycket enklare. Lika så med stressen, den kommer och går när jag framkallar den eller skjuter undan den. För den beror på mig, inte så mycket på annat runt omkring. Jag älskar att ha många bollar i luften, men jag är också otroligt dålig på det för det stressar mig. Där och då måste jag prioritera några saker och acceptera att något läggs bort för stunden, dagen eller kanske veckan. Då lägger sig stressen, lugnet infinner sig mer och jag slipper få ångest för att något inte blir gjort. Jag har faktiskt blivit expert på min egen ångest och stress, ja på god väg ditåt i alla fall!

Träningen

Träningen har alltid varit och kommer alltid förbi viktig för mig. Och detta år har den nog blivit viktigare än någonsin. Jag tränar ofta i perioder vilket är något jag inte trivs med egentligen, för det kräver att jag hela tiden börjar om och bygger upp. Det här året startade så men har börjat förändrats till det mer balanserade och vardagliga. Dvs. jag har fått in en bättre rytm. Sen har så klart en del sjukdom och annat satt en del stopp, men trots allt inte så stora stopp som vanligen förekommit. 

Något som bidragit till detta är också mitt mod att anlita en PT. (Observera att jag tog fram mitt mod i att anlita en PT och inte bara lyfte PT'n). PT-passen har fått mig att känna hur hård träning känns och hur kul jag faktiskt tycker det är. Hur bra jag är! Jag har fått fram glädjen i träningen på ett annat sätt och jag har vågat ta mig an det hur obekväm jag än varit rent kroppsligt. Däremot har träningen viss tid blivit för hård, men det är jag medveten av och nya mål innefattar just den bristen till kommande termin då några fler PT-pass ska sätta fronten för min träning.

Träning får mig att svettas, den får mig att ta i, den får mig att släppa tankar, den får mig att stressa ner och den ger mig lugn inombords. Just därför är träningen viktig för mig. Ju fler resultat den sedan ger rent fysiskt är också en morot, men det är något som får ta tid och växa fram. Men för mig är träningen en prioritering, för att jag vet att den både fysiskt och psykiskt gör mig otroligt gott!

Det var en liten summering av några saker jag finner att jag verkligen gjort framsteg i under 2016. Kanske kommer jag skriva någon mer kommande dagar, återstår att se.
Jag hoppas du också känner att du kan finna dina framsteg, dina glädjestunder och din utveckling. Och oavsett om du kan göra det eller inte. Läs ovan skrivna ord på fotot. 

 

FORTSÄTT ALLTID ATT FORTSÄTTA!

Ge aldrig upp! Acceptera en motgång, men fortsätt kämpa för Din skull!

 

~~~~

 

Gott Nytt År!

Dagar av lite allt möjligt

Några dagar av blandat innehåll, så otroligt skönt att ta sig tid till en del när viljan finns! Veckans PT-pass fick mig lite på g igen så tränat på efter det. Men imorgon
ska jag vila, lovar! 
Plugg har fått plats, utan den där hemska tröttheten. En del lätt huvudvärk och seg känsla men ändå bättre! Vila har varit med, bio och mest tid för
bara mig! Och idag fortsätter det hela: julfika, kanske mer bio - ja, varför inte liksom? 

Ibland känns flowet extra mycket, lika bra att njuta av det då och inte låta annat runt omkring rå på en!