Madde Blomquist

Kategori: Utbildning/Studier

Studier avklarade

I onsdags åkte jag till Väddö för sista gången med vetskap om att de tre kommande dagarna skulle vara de sista på denna utbildning. De är genomförda och jag är nu diplomerad Kost- och Hälsocoach (får kalla mig Kostrådgivare). Diplomet dyker visserligen ner i brevlådan om några veckor men jag är klar med alla uppgifter och slipper restuppgifter i efterhand. Däremot ska jag hålla i det lite för jag ska redigera en del som jag vill förbättra i mina uppgifter för att i slutändan verkligen känna att jag fick med det jag behövde få med. I mina ord.

Jag valde att studera för att få ett break från vardagen. Att det blev just kost och hälsa var nog en ren slump. Kursen dök upp och ämnet har alltid intresserat mig. Tanken med studierna var att utveckla mig själv, jag har aldrig tänkt på något mål och att jag måste jobba med det efter avslutade studier. Det har varit en långt läsår och jag har studerat samtidigt som jag jobbat halvtid. Det har varit ett okej upplägg med fria pluggdagar men det har kanske inte varit optimalt för mig att hoppa mellan två världar hit och dit. Men inget som jag kunde veta i förväg utan som växt fram ju mer tiden gått.Det har jag märkt på mig själv när min motivation flackat och livet känts rörigt, när den ena delen påverkat den andra för mycket och vise versa. Hela den biten har lätt dragit ner mig och fått mig att tvivla på mycket, men framför allt på mig själv.

Men nu är jag i mål, jag klarade kursen och jag har faktiskt en ny titel jag kan använda mig av och verka inom, om jag vill. Dessutom ska jag avsluta mitt nuvarande yrke inom barnomsorgen men vad som blir nästa steg är ännu oklart. Men trots tvivel jag haft och har på mig själv, för att jag sviktar i min egna hälsa med jämna mellanrum, så ska jag bära med mig all den kunskap jag faktiskt fått. Jag kan inte lära mig varje detalj, det handlar det inte om. Dessutom är man aldrig slutlärd, jag ska lära så länge jag lever. Och hälsa för alla är olika, jag ska bara leva i den anda som jag känner att hälsa är för mig och som får mig att må bra.

De sista dagarna på skolan var tunga just av ovanstående orsak, min energi var helt slut och jag hade svårt att vilja annat än att åka hem. Väl hemma och många, många timmars sömn senare känner jag mig lite mer trygg. Det är väl som man säger, "borta bra men hemma bäst". I efterhand kan jag enklare se tillbaka på allt och jag tackar bra lärare och härliga kurskamrater för dessa två terminer vi hängt ihop och utvecklat varandra. Extra mycket tackar jag de fina tjejer jag bott med varje gång, utan er hade det inte blivit samma sak. Och jag tror att vi är några som kommer hålla kontakten, med all säkerhet <3 En av tjejerna är en riktig inspiratör, här kan ni läsa mer om hennes driv och resa! Mest av allt ska jag tacka mig själv för att jag kämpade och lärde mig nytt även om jag inte trodde på mig själv fullt ut!

Var jag hamnar härnäst återstår att se. Det viktigaste nu är inte att kalla mig Kost- och Hälsocoach, det viktigaste för mig är att må bra, fullt ut! Men om jag hamnar däråt så är det en bonus :)

(Väddöruset som klassen och andra på skolan sprang)

Det löser sig, tillslut.

Fredagen är här och veckan lider mot sitt slut, ja vardagarna på veckan i alla fall. Helgen återstår och det känns skönt. Jag har inte varit på topp i veckan hela tiden, det har gått en del upp och ner och det har mest märkts på min energi och motivation som varit låga båda två. Men igår fick jag ta ut mig ganska rejält vilket var behövligt. Det blev då ett pass med min PT (vårt sista just nu) och som vanligt får hon mg att ta i och ge allt, så pass att träningsvärken kom bara ett halvt dygn efteråt. Men hon sa också något till mig som verkligen satte pricken över i:et. Inget nytt för mig dock men att hon också förstått det fick mig att inse lite mer verklighet. Hon sa att jag behövde semester och att när jag väl fick den så måste jag släppa allt och bara vara där och då för att jag haft för mycket under för lång tid i tankarna nu. Och hon har helt rätt.

Det har varit mycket sista tiden med jobb, skola och övrigt liv. Träningen har hållit i men inte kontinuerligt. Studierna lider mot sitt slut men min känsla för det hela har vacklat. Och jobbet har gått vidare som vanligt, men i och med att jag sagt upp mig kommer en ovisshet för framtiden och den har nog varit den värsta. Att byta jobb är mitt val men jag har valt att säga upp mig utan direkt plan. Ett vågat beslut och något som fått växa fram, men ett beslut jag tror är rätt hur jobbigt det än varit emellanåt. Men något nytt jobb finns inte ännu och vad jag vill göra vet jag inte, jag vet bara att jag vill ha en förändring och jag vill ge mig ut och bara chansa lite. Fega jag liksom! Tänkte försöka att inte vara feg nu. Men hur lätt är det att hålla lågan och hoppet uppe när inga trådar alls visar sig?

Men jag försöker tänka att allt löser sig tillslut och hur vida mitt beslut är av ont eller gott återstår att se. Jag har en utbildning i mig som jag alltid kan gå tillbaka till, den tryggheten finns i alla fall. Tills dess återstår en vecka med studier, sista träffen på skolan är nästa vecka. Efter det blir det heltidsjobb och sedan minst fyra veckors semester. Ska försöka ta allt det en dag i taget, göra det jag mår bra av och inte stressa allt för mycket. Allt som känts för mycket kommer med tiden släppa mer och mer, jag måste tro på det. Kanske dock inte varje del av vardagen för allt är inte bara att slå av och på, men det reder sig, tillslut.  

 

Slutspurt och framtid...

Ni vet hur man ibland helt enkelt inte riktigt klarar av att tro på sin egen förmåga. Ibland är det hur enkelt som helst, nästa gång känns det tvärt om... Jag vet att ja alltid tvivlat en del, framför allt när det kommer till ny kunskap och att vara självsäker i den. Däremot vet jag att när jag är trygg i något så tror jag på mig själv mycket mer. 

Nu är mina studier på sin absoluta slutfas, jag är i mål om ca två veckor och får då titulera mig Hälsocoach och Kostcoach. Om jag ska jobba inom det återstår att se, det var inte målet med studierna. Målet var att bryta vardagen och läsa mer om något som jag är intresserad av. Men även om jag finner studietiden något svår och inte riktigt nått fram dit jag önskade rent kunskapsmässigt så märker jag i mina slutarbeten nu att jag verkligen kan mer än innan. Men det finns ju så mycket att kunna och så djupa nivåer att gå in på och sådant gör mig bara stressad. Därför försöker jag se till det övergripande och summera det för mig själv och jag tycker jag har gjort det hyfsat bra i mina uppgifter nu när jag går igenom dem. Det känns hyfsat bra igen och den känslan ska jag försöka bära med mig framöver. 

Känslan av trygghet i min egen kunskap och förmåga stärks och sänks i och med hur vardagen fortlöper. Vardagen nu har kantats av en del svårigheter och tråkiga känslor och jag vet att det kommer fortlöpa så ett par månader till. Jag får helt enkelt försöka kämpa emot och tänka om de dagar då det känns lättare. Försöka mitt bästa är allt jag kan, sen måste känsla ändå spela in så klart.

Hur framtiden blir är nu oviss och mycket spelar in. Hur den blir återstår att se. Tills dess, dag för dag och vecka för vecka så gott det bara går! 
Idag var det i alla fall en skön pluggstund på balkongen i solen, inte alls fel :)

Bibliotekskänsla

Hej på er! Fredag och för mig pluggdag. Tagit mig till biblioteket på högskolan i stan för att få lite mer gjort. Tar en liten paus nu för lätt lunch och vila från allt vad vitaminer, mineraler och annan näringslära heter. Det läses, skrives och försöker tänkas genom men ändå är hela alltet ganska förvirrande. Men jag får mer gjort här än hemma. Hit går jag för att verkligen fokusera på detta, hemma finns chans till att göra så otroligt mycket annat. Som igår till exempel när jag mitt i studierna tog några timmars paus för att städa. Typiskt mig när det blir för mycket i huvudet. Men här på högskolan har jag inget val för sådant, här finns bara jag och det jag har med mig. Så det blir ofta mer effektiva pluggstunder här!

Det är inte så långt kvar nu på min utbildning, om tre veckor på dagen är jag klar om allt godkänns. Men det tror jag. Känslan dock är att jag har en bra övergripande koll men att min sakkunskap och djuphet i kunskapen är sämre. Mycket beror på ett flummigare upplägg på folkhögskolan jag går på, men också på grund av mig själv. Det har varit för tungt med mycket annat för att verkligen lägga fullt fokus och full tid på studier. Men jag har kämpat och lärt mig mycket så jag har en hel del att ta med mig. Och det är det viktigaste och den tanken och känslan jag ska försöka hålla i tiden ut nu!!

Några timmar till får det bli för lite mer jobb på en stor uppgift, sedan blir det nog en lugn kväll. Aningen förkyld, hoppas, hoppas, hoppas inte det blir mer!

Bildresultat för mdh bibliotek

Spring i benen?

Med flit vilar jag kroppen denna vecka (från i tisdags) för att den ska vara pigg och alert på lördag då jag och en vän ska springa Womens Healt Half Maraton på Djurgården i Stockholm. Men varför är det så svårt att vila kroppen när man behöver det och varför vill den inte röra sig lika mycket när den faktiskt får? Ja ni, hjärnans påverkan är helt klart den bidragande faktorn här. 

Min kropp är lite som den är, stressen i vardagen styr min mage och min känsla. Igår avslutades dagen med en del frustration så väl hemma efter kl 20 ville kroppen bara iväg och träna. Träna av sig så att säga. Men jag hejdade den. Idag känns kroppen lätt och viljan till träning finns än, men kroppen känns också svag. Detta pendlande upp och ner är jag less på, men ja vet att det är otroligt mycket som styrs av hur jag mår rent psykiskt. Och just nu är det inte så lätt att peppa upp mig själv hela dagarna, det är lite för rörigt för det på allt för många punkter. Så kroppen får väl agera som den gör, men träningen undviker jag ändå för loppets skull på lördag. Hur vida jag är pigg i benen då eller ej återstår att se. 

Det som stör mig är just obalansen jag känner överlag. Jag har gett mig in i något jag trodde skulle bidra med så mycket positivt men jag har otroligt svårt att behålla det positiva över det negativa just nu. Samtidigt försöker jag tänka om och tänka bättre hela tiden, men det går inte varje gång. Stressen gör sig mer och mer påmind och jag upplever oftare symptom på min stress nu än i höstas. Jag vet också att närmsta veckorna och månaderna kommer fortsätta kantas av en del svårigheter och det är bara att kriga på.. Men när ska jag lära mig att vara mer nöjd med tillvaron än vad jag är? När ska jag lära mig att se vad jag har, istället för vad jag inte har? När ska jag sluta känna osäkerhet och faktiskt bara köra rakt in i kaklet? Det kanske aldrig blir så, det kanske inte är meningen att alla människor ska komma dit och klara av det. Inte på samma nivå i alla fall. Men det kanske är så att vi alla försöker nå dit för vi tror det är där man är som allra bäst. Är det så? Jag tror till viss del det men jag tror mer på att alla är sitt bästa jag precis som de är. Det handlar bara om att vara trygg i sig själv. Den där tryggheten kan dock vackla och då gäller det att försöka vackla tillbaka den så gott det bara går ... 

Fortsätter dagens fokus på studier och spar springet i benen till lördag. Försöker lägga bort frustrationen och känna lugn i kroppen. 
Försöker. Försöker. Försöker.

När man gör och gör och gör men inget riktigt blir bra...

Dagarna går och våren visar sig mer och mer. Solskenet gör otroligt mycket för känslan överlag, i alla fall för mig. Ljuset gör att dagens känns längre, lättare och glädje och vilja blir större. Ja, oftast i alla fall... ... Just nu är det lite för mycket hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka. Det känns som ena dagen kan spira och ge inspiration och energi medan nästa dag är ett fall rakt ner. Så här måste det får vara ibland men nu är det lite för påtagligt för mig.

Det ända bra är att jag vet varför. Jag kan sortera i stressen och förstå vad som påverkar. Däremot har jag lite svårt att påverka orsakerna fullt ut. Visst är det bara jag som till största delen kan göra det, men när inte orken eller viljan finns till det så är det i princip omöjligt. Eller viljan finns, men den blir inte ett synligt mål för att jag låter allt kaos stå i vägen. Men hur lätt är det att mota bort den?

Jag försöker ta mig tid för mig själv, men alltid stör det någon. Jag försöker ta mig tid för studier, men alltid dyker samvetet för jobb och annat upp. Jag försöker träna för att det ändå får mig att må bra, men hela tiden känner jag hur orken går och framstegen går mer bakåt än framåt. Som coach så får jag öva på att vägleda människor i sin motivation, men det är mycket lättare att leda andra och ge kloka tips än att hålla sig till de själv.

Att vila är viktigt, återhämtning behöver både kropp och knopp. Stressen blir påtaglig för mig när jag inte kan släppa saker, när pulsen ökar fast jag sitter stilla i soffan och när tankarna är flera veckor framåt och inte i nuet. När jag också tvivlar på mig själv månader framåt redan nu utan att ens veta var jag är då, istället för att släppa framtiden och ta dag för dag - ja då är det inte riktigt stabilt. Vardagen nu är tuff och som jag sa vet jag varför. Känsloledigt skulle jag behöva ibland, någon som har tips på hur man gör?

 

Men som jag skrev är det alltid lättare att ge tips och vägledning åt andra än sig själv. Därför ska jag nu skriva ner tre tips och göra mitt bästa för att ta till mig de själv!

 

1. Ta en dag i taget. Följ din känsla och drivkraft för stunden.

2. Jämför dig inte med andra, jämför det du gör med det du brukar göra. 

3. Sänk kraven, sätt upp delmål och börja litet innan du ökar.

 

Torsdag, torsdag, torsdag

Startade denna torsdag med lite sovmorgon och sedan ett träningspass från piiiiip! Fast det var riktigt kul och givande, men mina nerver verkar vilja spela spratt med mig emellanåt. Efter benövningarna skulle jag köra biceps-curl men kunde knappt stå för mina fötter och ben skakade. Vilket de sedan fortsatte göra resten av passet. Jag börjar känna redan nu i kroppen hur öm den kommer bli, så lite värme och stretch här hemma under eftermiddagen blir det garanterat!

Lunchen intogs efter träningen och sedan har studier stått på schemat. Kostbiten är i fokus just nu, det är den som känns svårast att verkligen lära sig fakta i. Dock anser jag inte att all fakta är nödvändig att veta, mycket gällande kost är att finna anpassningar som passar för mig och dig. Vi kan välja att lägga till mer av det bättre och öka den biten ochs kära ner på det som är lite sömre för kroppen. Men vi måste faktiskt aldrig utesluta något helt om vi inte vill. Sunt förnuft, anpassning och balans är ganska viktigt.

Min lunch idag blev potatis i ugn, quornbiffar, dressing på gräddfil och timjan samt grönsaker. Enkelt, nyttigt och gott!
Nu efter några timmars plugg ska också lite mellanmål intas, det blir nog keso och kvarg med lite glutenfri granola och bär! Och ikväll väntar middag ute med arbetskollegor.

Att våga möta en motgång och sedan växa med den!

Hej på er! Denna vecka har hittills varit en vecka av tyngre dagar, motgångar, jobbiga känslor men också ärlighet och stolthet. Tänk att allt sådan faktiskt kan få ta sin plats, med och utan tillåtelse. Att möta tunga dagar kan vara olika för alla människor. Vi lever olika liv och har olika förutsättningar, vi har också olika viljor, känslor och vägar att gå. Oavsett möter alla motgångar av det ena eller det andra och hur vi bearbetar dem är upp till var och en. Det fina är att kunna möta motgången, låta den komma och sedan låta det positiva emellanåt få sin plats i tanken och agerandet Det är viktigt att våga acceptera och sedan våga reflektera men också framhäva det som faktiskt kan komma ur motgången av godo. Hänger ni med?

Jag har mött en del motgångar den här veckan, både motvilligt och frivilligt. Delvis var jag beredd på dem, delvis inte. För mig var det denna gång svårt att inte ta åt mig på ett negativt sätt, det kommer liksom till en punkt då det inte hjälper längre att försöka gå emot eller skrapa bort känslan från axeln. Därför möter jag ibland motgången frivilligt och med det menar jag att jag inte kämpar emot den förrän den är över. Försöker acceptera den då varenda försök jag ändå gör inte hjälper till. Jag kan inte gå in på motgången ordagrant här, men trots den och trots många känslor av frustration och ledsamhet så har jag plockat fram mina bra saker för att peppa mig själv. Det tar några dagar för att komma dit för mig, men det går. Det jag har mötts av har fått mig att tvivla på mig själv som person, på mitt yrkesmässiga jag och på min framtid. Men när jag väl bearbetat det så har jag faktiskt plockat fram att jag är jag, och jag är bra. På mitt sätt. För mig. Jag står upp för min åsikt till skillnad mot andra, jag säger ifrån och jag gör ett bra personligt jag och ett bra arbetsjag. Det är till den punkten jag behöver komma för att känna stolthet, trots motgång.

Motgångar kommer vi alltid att möta, oavsett liv, vardag, yrke, situation m.m. Bearbetning är viktig, acceptans är ännu viktigare. Det är den viktigaste biten i min personliga mentala hälsoresa. Jag fick även idag möta frågor om eventuell framtid och att känna att jag kan besvara frågorna ärligt kändes otroligt bra. Jag är mänsklig, jag är inte perfekt. Jag har min resa bakom mig, jag har min nuvarande resa men jag utvecklas inte om jag inte försätter mig i situationerna och faktiskt är ärlig.

Just det här är vad som är en personlig utveckling för mig. Att våga se framsteg, våga konfronteras, våga reflektera och rannsaka men också att våga höja upp sig själv. Känna sig stolt! Jag klarar det inte varje dag, men jag klarar det mycket oftare nu än någonsin förr.

 Varje dag är inte en enkel väg, men utan svängarna skulle vi aldrig få uppleva det riktiga livet. 


Detta är inte min mormors ord (fast hon var en skön mormor som sa andra härliga klokheter), men texten är just det jag upptill försöker beskriva.
Vi kommer alltid framåt, ibland måste vi  bara ta ett steg eller två bakåt för att verkligen se och förstå det!
Så med andra ord, ge aldrig upp! Fortsätt alltid att fortsätta!

Fredagen

Veckans vardagar börjar lida mot sitt slut och jag har haft en dag av det mesta inblandat känns det som. Många timmars sömn, kanske för många för utvilad var inte rätta ordet. Studierna har varit på tapeten, skrivit en del och lånat böcker till kommande arbeten om olika dieter. Besökt min svägerska en stund och gått i stormen ute så jag blev galet svettig. Väl hemma är det nu lugnt och middagen är intagen. Och på tal om dieter så blev det idag en rätt i LCHF-anda, dock inget ja äter enligt annars.

Kanske inte ser så mycket ut för världen, men detta är gott! Jag gjorde dock en mindre gratäng än jag brukar. I denna hade jag:

2 ägg
0.75 dl lätt creme fraiche
75 g kräftstjärtar
5 koktailtomater
riven ost
salt och peppar

In i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter och din mycket goda middag kan serveras!