Madde Blomquist

Kategori: Träning och hälsa

WHHM2017

Nu är loppen genomfört! Jag och min vän har genomfört en halvmara tillsammans, ganska coolt! Womens Health Half Marathon är Europas största halvmara för tjejer och det kändes inte så stort väl där men när väl startskottet gick så öste det förbi tjejer i långa, långa led.

Jag och min vän sprang som duo, det betyder att vi delade på sträckan. Eller nästan. Min kompis sprang första delen som var 12 km och jag den andra som var 9. Tillsamman tog vi oss i mål på 2,35,33 och hamnade ganska långt bak i placering av duopar, men det gör inte så mycket. Vi gjorde det och är nöjda med genomförandet.

Just min del var ganska tuff för mig, konditionen och kroppen var inte med mig. Jag visste dock att jag inte skulle vara tillräckligt bra tränad så lite motgång var väntat, men det var tyngre ändå och det var ganska tufft för psyket att kriga emot. Men jag tog mig i mål och får helt enkelt vara nöjd med det!

Kroppen gör sig påmind idag i alla fall, redan igår kväll var energi totalt slut. Loppet tog nog ut lite av det sista som fanns kvar för denna vecka, så bara leta ny energi nu!



Det närmar sig lopp

Sitter här hemma idag och försöker få en del studier gjort även idag, det går dock trögare än igår. Även passat på att tvätta och springa en jäkla massa gånger på toa. Ja, ursäkta detaljen men min IBS-mage har igår och idag typ tömt sig trots stort intag av energi. Försöker tänka bort det dock och förbereda för morgondagens lopp så gott jag kan.

Här är banan vi ska springa imorgon. Det lutar åt att min vän springer den första och längsta sträckan och jag sedan springer den sista sträckan. Vi har aldrig sprungit DUO-lopp förut så det blir en ny erfarenhet. Hur det går är egentligen inte det viktiga, huvudsaken det känns hyfsat bra i kroppen och glädjen finns. Hoppas det är en stor folkfest - sådant peppar alltid.

Skriver efteråt ur det gått, tror ändå vi kommer ha en ganska rolig dag. Bara vädret som oroar mig som ska vänta in min start ...! Lets hope for some sun!!!

 

Spring i benen?

Med flit vilar jag kroppen denna vecka (från i tisdags) för att den ska vara pigg och alert på lördag då jag och en vän ska springa Womens Healt Half Maraton på Djurgården i Stockholm. Men varför är det så svårt att vila kroppen när man behöver det och varför vill den inte röra sig lika mycket när den faktiskt får? Ja ni, hjärnans påverkan är helt klart den bidragande faktorn här. 

Min kropp är lite som den är, stressen i vardagen styr min mage och min känsla. Igår avslutades dagen med en del frustration så väl hemma efter kl 20 ville kroppen bara iväg och träna. Träna av sig så att säga. Men jag hejdade den. Idag känns kroppen lätt och viljan till träning finns än, men kroppen känns också svag. Detta pendlande upp och ner är jag less på, men ja vet att det är otroligt mycket som styrs av hur jag mår rent psykiskt. Och just nu är det inte så lätt att peppa upp mig själv hela dagarna, det är lite för rörigt för det på allt för många punkter. Så kroppen får väl agera som den gör, men träningen undviker jag ändå för loppets skull på lördag. Hur vida jag är pigg i benen då eller ej återstår att se. 

Det som stör mig är just obalansen jag känner överlag. Jag har gett mig in i något jag trodde skulle bidra med så mycket positivt men jag har otroligt svårt att behålla det positiva över det negativa just nu. Samtidigt försöker jag tänka om och tänka bättre hela tiden, men det går inte varje gång. Stressen gör sig mer och mer påmind och jag upplever oftare symptom på min stress nu än i höstas. Jag vet också att närmsta veckorna och månaderna kommer fortsätta kantas av en del svårigheter och det är bara att kriga på.. Men när ska jag lära mig att vara mer nöjd med tillvaron än vad jag är? När ska jag lära mig att se vad jag har, istället för vad jag inte har? När ska jag sluta känna osäkerhet och faktiskt bara köra rakt in i kaklet? Det kanske aldrig blir så, det kanske inte är meningen att alla människor ska komma dit och klara av det. Inte på samma nivå i alla fall. Men det kanske är så att vi alla försöker nå dit för vi tror det är där man är som allra bäst. Är det så? Jag tror till viss del det men jag tror mer på att alla är sitt bästa jag precis som de är. Det handlar bara om att vara trygg i sig själv. Den där tryggheten kan dock vackla och då gäller det att försöka vackla tillbaka den så gott det bara går ... 

Fortsätter dagens fokus på studier och spar springet i benen till lördag. Försöker lägga bort frustrationen och känna lugn i kroppen. 
Försöker. Försöker. Försöker.

Träningen som ger så mycket

Träning ger otroligt mycket. För mig ger den både gott och ont. Jag får lätt träningsvärk och har sista tiden fått en del muskelinflammationer och långvariga träningsvärk, vilket är den jobbiga delen av träningen. Men det är värt det för träningen i sig är rolig. Jag älskar att få ta i, att få träna olika saker och jag älskar att träningen ger mig andrum. Den gör mig mindre stressad och den får mig att släppa tankarna som flyger omkring. Sista dagarna har det blivit en del löpning och idag även styrketräning. Kommande dagar blir det ett pass till men sedan vila inför nästa helgs lopp!

Virvelvind i huvudet ...

Pluggdag? Nej, omöjligt. När allt flyger omkring i huvudet som en virvelvind och stress för att handla mat är påtaglig är studier inte dagens första projekt. Istället hög musik, städning, fix och senare träning. Allt för att skingra tankar och finna något slags tomrum en stund. Ibland behövs det helt enkelt en förändring som hjälper. Men det är de stora förändringarna som plågar mest, de är lite för många på en gång. Snurrigt. Jobbigt. Så att det går att ta på, lite för nära. Lite för många...

När man gör och gör och gör men inget riktigt blir bra...

Dagarna går och våren visar sig mer och mer. Solskenet gör otroligt mycket för känslan överlag, i alla fall för mig. Ljuset gör att dagens känns längre, lättare och glädje och vilja blir större. Ja, oftast i alla fall... ... Just nu är det lite för mycket hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka. Det känns som ena dagen kan spira och ge inspiration och energi medan nästa dag är ett fall rakt ner. Så här måste det får vara ibland men nu är det lite för påtagligt för mig.

Det ända bra är att jag vet varför. Jag kan sortera i stressen och förstå vad som påverkar. Däremot har jag lite svårt att påverka orsakerna fullt ut. Visst är det bara jag som till största delen kan göra det, men när inte orken eller viljan finns till det så är det i princip omöjligt. Eller viljan finns, men den blir inte ett synligt mål för att jag låter allt kaos stå i vägen. Men hur lätt är det att mota bort den?

Jag försöker ta mig tid för mig själv, men alltid stör det någon. Jag försöker ta mig tid för studier, men alltid dyker samvetet för jobb och annat upp. Jag försöker träna för att det ändå får mig att må bra, men hela tiden känner jag hur orken går och framstegen går mer bakåt än framåt. Som coach så får jag öva på att vägleda människor i sin motivation, men det är mycket lättare att leda andra och ge kloka tips än att hålla sig till de själv.

Att vila är viktigt, återhämtning behöver både kropp och knopp. Stressen blir påtaglig för mig när jag inte kan släppa saker, när pulsen ökar fast jag sitter stilla i soffan och när tankarna är flera veckor framåt och inte i nuet. När jag också tvivlar på mig själv månader framåt redan nu utan att ens veta var jag är då, istället för att släppa framtiden och ta dag för dag - ja då är det inte riktigt stabilt. Vardagen nu är tuff och som jag sa vet jag varför. Känsloledigt skulle jag behöva ibland, någon som har tips på hur man gör?

 

Men som jag skrev är det alltid lättare att ge tips och vägledning åt andra än sig själv. Därför ska jag nu skriva ner tre tips och göra mitt bästa för att ta till mig de själv!

 

1. Ta en dag i taget. Följ din känsla och drivkraft för stunden.

2. Jämför dig inte med andra, jämför det du gör med det du brukar göra. 

3. Sänk kraven, sätt upp delmål och börja litet innan du ökar.

 

Torsdag, torsdag, torsdag

Startade denna torsdag med lite sovmorgon och sedan ett träningspass från piiiiip! Fast det var riktigt kul och givande, men mina nerver verkar vilja spela spratt med mig emellanåt. Efter benövningarna skulle jag köra biceps-curl men kunde knappt stå för mina fötter och ben skakade. Vilket de sedan fortsatte göra resten av passet. Jag börjar känna redan nu i kroppen hur öm den kommer bli, så lite värme och stretch här hemma under eftermiddagen blir det garanterat!

Lunchen intogs efter träningen och sedan har studier stått på schemat. Kostbiten är i fokus just nu, det är den som känns svårast att verkligen lära sig fakta i. Dock anser jag inte att all fakta är nödvändig att veta, mycket gällande kost är att finna anpassningar som passar för mig och dig. Vi kan välja att lägga till mer av det bättre och öka den biten ochs kära ner på det som är lite sömre för kroppen. Men vi måste faktiskt aldrig utesluta något helt om vi inte vill. Sunt förnuft, anpassning och balans är ganska viktigt.

Min lunch idag blev potatis i ugn, quornbiffar, dressing på gräddfil och timjan samt grönsaker. Enkelt, nyttigt och gott!
Nu efter några timmars plugg ska också lite mellanmål intas, det blir nog keso och kvarg med lite glutenfri granola och bär! Och ikväll väntar middag ute med arbetskollegor.

Träningshelg

Träning igår och idag. Inte alls den rätta känslan igår men ett okej pass och idag mer lust för mer träning. Älskar när man får känna viljan igen :)
Lätta pass både igår och idag, men kommer nog kännas ändå! Bara skönt o ta sig an passen, i och för sig alltid mycket lättare på lediga dagar. 
Sällskap båda passen också, härligt tycker jag :) Och mitt hår är ju pricken över i:et som flyger överallt när jag kör boxjump ;)