Madde Blomquist

Kategori: Träning och hälsa

Fredagen

Veckans vardagar börjar lida mot sitt slut och jag har haft en dag av det mesta inblandat känns det som. Många timmars sömn, kanske för många för utvilad var inte rätta ordet. Studierna har varit på tapeten, skrivit en del och lånat böcker till kommande arbeten om olika dieter. Besökt min svägerska en stund och gått i stormen ute så jag blev galet svettig. Väl hemma är det nu lugnt och middagen är intagen. Och på tal om dieter så blev det idag en rätt i LCHF-anda, dock inget ja äter enligt annars.

Kanske inte ser så mycket ut för världen, men detta är gott! Jag gjorde dock en mindre gratäng än jag brukar. I denna hade jag:

2 ägg
0.75 dl lätt creme fraiche
75 g kräftstjärtar
5 koktailtomater
riven ost
salt och peppar

In i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter och din mycket goda middag kan serveras!

I like them!

 

För någon vecka sedan damp det ner ett paket i min brevlåda med nya träningsbyxor. Ett märke jag aldrig testat och helt enkelt tänkte ge en chans!
Tightsen kommer från Svensk Kosttillskott och är av märket Armour Legging. Ett par mjuka träningstights med hög midja, vilket jag uppskattade. 
Inte heller någon dragkedja nedtill vilket är perfekt för mig med korta ben som måste vika upp byxorna lite. Valde storlek M. De sitter skönt och ledigt,
inte så där hårt i midjan som vissa kan göra. Lätta att dra upp och ner, på och av. Jag e nöjd, kan bli ett par till vid behov :)

Du finner träningstightsen här. REA just nu, slå till!

Studiedagar genomförda

Ytterligare tre studiedagar på Väddö Folkhögskola är nu avklarade och slutet på utbildningen närmar sig med storsteg. Det är ca tio veckor kvar innan sista träffen ska ske och vi i klassen därmed ska bli diplomerade Kost. och Hälsocoacher. Men vart har mitt glöd tagit vägen? Vart har mitt självförtroende kring detta sprungit iväg? Jag känner mig aningen vilse just nu... :/

Dagarnas skola ger jag både ris och ros. Aningen flummighet och ostruktur gjorde att jag inte alls kunde ta in det jag borde kunnat ta in. Det lämnade mig ganska okunnig kring något oerhört viktigt. Något jag därför nu i efterhand kommer behöva ta igen. Men jag anser inte att det berodde på mig, utan på upplägget. Det satte grillor i mig som jag hade svårt att släppa tyvärr. Jag fastnade på något vis. Jag kommer kunna ta igen det utan problem, men dessa sista tio veckor känner jag behöver en eller två extra växlar för att verkligen gå vägen med rätt känsla. För i mål ska jag och med glädje, självförtroende och av vilja - inte för att jag måste.

Men helgen gav också några bra kunskaper, metoder och skratt. Även så ett skönt träningspass med min vän Nathalie som körde sitt första ledarpass på spinningcykeln med oss!

Ny utmaning antagen, som DUO!

Ja, hur jobbigt en fysisk utmaning än kan vara både inför, under och efter så är nu ännu en ny antagen. Denna tokiga duo, jag och S, ska ta våra löplopp till en något högre nivå. Kanske inte enskilt, men som par. Vi ska nämligen springa som duo-par i Womens Health Hall Maraton 22 april på Djurgården i Stockholm. En av oss springer en runda på ca 12 km, den andra en runda på ca 8 km. Vem som springer vilken runda bestäms på plats utefter form och vilja. Känns otroligt kul att något sådant arrangeras. En halvmara kan kännas mäktig att klara av själv, men att få göra den tillsammans med någon gör ju att vi får lyckas med det tillsammans. För det ska vi!

Så nu är fokus mer på löpning och styrketräning för att orka och få upp fysiken ännu mer. Jag kände mig skapligt stark under Tjejvasan förra helgen, men löpningen ger en helt annan stumhet i kroppen vid träning och det har tagit hårt på min kropp redan. Så jag kör på, med vila emellan och hoppas finna den där härliga löpningen igen som jag haft från och till under många år nu.

Bildresultat för women's health halvmarathon 2017

(Jag och S innan Tjurruset 2015)                                                                                                                                                                                       

Bättre dagar!

Tänkt att så små enkla medel kan göra en dag mycket bättre. Att små förändringar kan glädja kropp och själ ganska fort. Jag skrev här om dagen om tunga tider och om att jag inte riktigt lever som jag lär. Så är det i perioder. Men i några dagar nu har förberedelse av matlådor och lite träning igen gjort ganska så mycket för välmåendet. Visserligen gav torsdagens träning rejält med träningsvärk och tog all energi då fredagen blev oerhört trött, men trots att jag inte haft något direkt ont efter Tjejvasan i söndags så har nog kroppen ändå känt av trötthet som fick sig en liten hårdare sväng nu också. Men idag fick jag till lite träning igen, lugnare pass, men som också kommer kännas. Dessutom flyttade jag hem igår kväll, äntligen! Så ganska många timmar igår pysslade jag med saker här och där i lägenheten och idag har jag slutfört det hela och storstädat. Så om jag är trött imorgon är det nog ganska väntat från min sida :)

Men det är skönt att påminna min själv om att jag kan börja hitta tillbaka, prioritera det jag mår bra av och faktiskt känna mer inspiration! Love it!

När jag inte själv lever som jag lär

Tankar . . .

Jag vet att jag alltid kommer tillbaka till en mer balanserad vardag och ett mer balanserat jag oavsett situation jag befinner mig i. Det är nog det viktigaste jag lärt mig under de sista åren. "Efter regn kommer solsken", dvs att de svåra tiderna behövs för att de bättre och lättare ska få komma fram. Vi lever inte ett liv som är en raksträcka uppåt, utan som innehåller många kurvor och återvändsgränder. Trots denna insikt så hamnar jag i perioder då jag inte riktigt klarar av att lyfta upp mig själv.

Just nu så lever jag inte riktigt som jag lär. Jag vet vad jag mår bra av och vad som gör mig gott i både känsla och agerande. Jag vet vad som ger mig bättre energi och mer positiva känslor, viljor och idéer. Det är inte så svårt egentligen för precis som jag studerar så vet jag att bra kost, mindre socker och träning/rörelse gynnar mig. Men hur kan det då vara så svårt ibland att hålla mig till det, prioritera det jag mår bra av? 

Jag vet att jag kan komma dit och bibehålla det. Jag vet att det krävs ca två dagar av balans för att jag ska känna förändring, mer energi och drivkraft. Jag vet också hur lätt jag blir mer positiv av det, självsäker och känner mig tryggare rent fysiskt. Ändå har jag just nu så svårt att ta tag i de där dagarna och bara hålla i. Och när jag då studerar kost och hälsa så känner jag mig faktiskt inte tillräckligt bra. Någon som studerar till att kunna coacha måste kanske främst kunna coacha sig själv?

Jag vet att jag lätt drar på mig negativa tankar och får en taskig självkänsla. Jag vet också att min självkänsla påverkar mitt självförtroende som annars är ganska okej kring mycket. Men något jag senaste tiden gjort är att ändå utföra träning och utmaningar trots obekväm kropp, trots en del skam för den. Det är något jag försöker peppa mig själv med, klappa mig på axeln för. Det är små steg framåt som gör det hela och små steg framåt som kommer få mig till balans igen. Men ibland önskade jag att jag bara kunde klicka med fingrarna och ha det gjort, eller rent genetiskt ha lite bättre förutsättningar. Jag ska dock inte beskylla annat än mig själv, för det är mitt liv och mina va som leder till hur jag mår. Jag tror dock det finns flera där ute som förstår min tanke..

Nu genomförde jag ändå Tjejvasan igen med bättre fysik trots samma kroppsform som i fjol. Och kommande springlopp är anmält så nog finns det lockande chanser att verkligen starta igen. Starta med glädje och av glädje. Jag har små idéer och tankar om hur jag kan variera mig och göra min vardag skön igen. Harmonisk. Och det ska jag försöka behålla lite varje dag så ska jag nog komma igång på ett bättre sätt igen.

Jag må just nu kanske inte leva som jag lär, men jag har ju faktiskt mycket bra kunskap i mig som jag kan använda mig av. 
Kom igen nu, Madde!

Ett gött rekord!

Jaha, som jag skrivit i tidigare inlägg så är nu Tjejvasan avklarad för andra gången. Den är avklarad med bravur också måste jag säga. Men inför loppet var inget självklart, varken fysik eller psyke kändes kontrollerbara, kändes inte riktigt som jag var där jag ville vara. Men allt slit på crossen och alla tankar som "vi testar och ser" har nog hjälpt. För väl där kunde jag taggas till och när jag väl startade hade jag mer energi och vilja än jag väntat mig.

Föregående års lopp var en pers och inte alls som jag trodde. Det var tyngre på alla sätt och jobbigt rent ut sagt. I år var det också jobbigt så klart, men jag var mer förberedd och att ha gjort det en gång tidigare gjorde det hela lättare. Varenda backe uppför var inte lika överraskande längre och alla öppna plana ytor fick mer skidåkning än gång med skidor. Jag kände att jag utvecklats trots att det inte kändes så innan.

Jag hade två mål. Att slå min tid från föregående år och att försöka åka ifatt min mamma som startade en kvart innan mig. Och jag lyckades med båda två! Efter ca en mil kom jag ifatt min mamma, jag taggad och hon mer impad. Jag körde på sen så mycket jag bara kunde och höll koll på tiden. Förra året körde jag på tiden 03.31.35 och i år insåg jag att jag kunde klara 3 timmar. Men det blev lite tungt sista kilometerna, dels av kramp som fick mig stillastående några minuter och dels av energiförlust. Så under tre timmar blev det inte men ändå 03.04.28 vilket betyder en förbättring på hela 27 minuter och 7 sekunder. Ja, det var ett gött rekord!

Känslomässigt i år var det lite lättare också. Mentalt kunde jag peppa mig själv mer och var tydligen mer redo än väntat. Däremot måste jag erkänna att man tömmer sig på så mycket så väl i mål kommer känslan av att vilja gråta, falla ihop och ja, lite vilsenhet. Det är den tomma känslan som är jobbig, den som tyvärr hänger i mer än glädjen av att ha klarat av hela loppet. Känner någon av er också igen sig i det? 

 

Hur vida jag kör nästa års lopp återstår att se. Innan detta sa jag tvärnej, men väl där och under loppets gång så tänds en vilja som inte fanns innan. Så jag säger... kanske ;)

 

---

 

Förutom min insats och min mammas insats så åkte en släkting och hennes vän (de på fotot) och de kom in på strax under tre timmar.

Dessutom kände jag några som åkte Öppet spår igår och de tog sig alltså genom alla 9 milen som hela Vasaloppet är. Jag körde i över tre timmar och känner mig riktigt nöjd med min kapacitet, de som körde hela igår höll på i nästan 11 timmar. Ni är banne mig hjältar i mina ögon! WOW!

Ett klockrent arrangemang!

Vill bara kika in och säga att Vasaloppsveckan i Mora är guld värd! Nu körde jag Tjejvasan för andra året i rad och arrangemanget är så otroligt klockrent att inget ens kan gå fel känns det som. Det är skyltat, enkelt att fatta, hitta och förstå.  Inte ett enda problem har jag stött på dessa två gånger och längs hela banan är servicen i topp - både från funktionärer som förser oss åkare med energi och dryck men också av de som hejar på och hjälper till om något går snett (som att min pjäxas blixtlås gick upp och jag behövde snabb hjälp).

Väl i mål kommer molfoto direkt på sms och man möts med en medalj runt halsen. Några meter bort samlar ni in allas chip och inomhus en bit bort får man diplom med sin tid tryckt direkt efter målgång. Vi som åkt får extra dryck i målgång och ni har funtkionärer som tar hans om utrustning om så behövs. Det må myllra av människor runt omkring och man kan tänka "kaos", men icke  - inte minsta lilla!

Vasaloppet - ALL CRED TILL ER!

2:a Tjejvasan avklarad

I MÅÅÅÅÅL ✌🏻🏅 Min andra Tjejvasa genomförd och jag kom i mål på 03.04.28 (jämfört med fjolårets 03.31.35). Pers med 27.07 min 👊🏻 Mycket nöjd men oerhört trött. Fler foton och längre analys kommer senare.