Madde Blomquist

Kategori: Träning och hälsa

Krigande tjejer

Då är årets vackraste kvartsmara i Eskilstuna avklarad och som väntat så blev det tungt. Dels på grund av att jag inte tränat kondition tillräckligt alls och dels på grund av högsommarvärme. Men i mål kom vi! Jag sprang med min vän och några släktingar, alla i rosa var en ren slump! Varenda löpare letade sig fram till alla skuggpartier och kämpade som grisar..! Alla åskådare gör loppet mer värt när det är tungt, alla hejarop och gemenskapen. Jag var inte helt nöjd med en tid på 1h 21 minuter men jag kan inte jämföra mig nu med flera år sedan då jag sprang flera ggr i veckan. Bara på't oftare helt enkelt! Med dagens höjdpunkt var nog marklyfts-utmaningen Friskis och Svettis hade efter målgång. Startade på 70 och slutade på 90 kg - ganska stark om inte annat!!!

Seg vecka inför dagens lopp!

Ibland bloggar jag ganska mycket, ibland inte. Efter förra veckans avslutade studier kom jag hem till en väldigt seg helg, tröttheten tog över och jag tog det mest lugnt. Sen startade heltids arbete igen och kvällarna eter arbetsdagarna har varit ganska ineffektiva och därför inte heller någon större lust att skriva här.. Funderar på hur jag ska fortsätta faktiskt, ibland finns ju inte riktigt inspirationen till inlägg..

Men tills den funderingen är över, kan ju ta sitt tag, så beger jag mig idag ut i extrem värme och springer ett lopp. Hur det ska gå är dock en bra fråga, min kondition är inte på topp och värmen tar kål på mig inomhus denna morgon. Hur ska det då gå ute i 28 grader och stekande sol...?

Ja ja, 10.5 km, here i come! Å-loppet i Eskilstuna är det som springs!

Jag var uppenbarligen glad efter loppet 2014 :P 

Studier avklarade

I onsdags åkte jag till Väddö för sista gången med vetskap om att de tre kommande dagarna skulle vara de sista på denna utbildning. De är genomförda och jag är nu diplomerad Kost- och Hälsocoach (får kalla mig Kostrådgivare). Diplomet dyker visserligen ner i brevlådan om några veckor men jag är klar med alla uppgifter och slipper restuppgifter i efterhand. Däremot ska jag hålla i det lite för jag ska redigera en del som jag vill förbättra i mina uppgifter för att i slutändan verkligen känna att jag fick med det jag behövde få med. I mina ord.

Jag valde att studera för att få ett break från vardagen. Att det blev just kost och hälsa var nog en ren slump. Kursen dök upp och ämnet har alltid intresserat mig. Tanken med studierna var att utveckla mig själv, jag har aldrig tänkt på något mål och att jag måste jobba med det efter avslutade studier. Det har varit en långt läsår och jag har studerat samtidigt som jag jobbat halvtid. Det har varit ett okej upplägg med fria pluggdagar men det har kanske inte varit optimalt för mig att hoppa mellan två världar hit och dit. Men inget som jag kunde veta i förväg utan som växt fram ju mer tiden gått.Det har jag märkt på mig själv när min motivation flackat och livet känts rörigt, när den ena delen påverkat den andra för mycket och vise versa. Hela den biten har lätt dragit ner mig och fått mig att tvivla på mycket, men framför allt på mig själv.

Men nu är jag i mål, jag klarade kursen och jag har faktiskt en ny titel jag kan använda mig av och verka inom, om jag vill. Dessutom ska jag avsluta mitt nuvarande yrke inom barnomsorgen men vad som blir nästa steg är ännu oklart. Men trots tvivel jag haft och har på mig själv, för att jag sviktar i min egna hälsa med jämna mellanrum, så ska jag bära med mig all den kunskap jag faktiskt fått. Jag kan inte lära mig varje detalj, det handlar det inte om. Dessutom är man aldrig slutlärd, jag ska lära så länge jag lever. Och hälsa för alla är olika, jag ska bara leva i den anda som jag känner att hälsa är för mig och som får mig att må bra.

De sista dagarna på skolan var tunga just av ovanstående orsak, min energi var helt slut och jag hade svårt att vilja annat än att åka hem. Väl hemma och många, många timmars sömn senare känner jag mig lite mer trygg. Det är väl som man säger, "borta bra men hemma bäst". I efterhand kan jag enklare se tillbaka på allt och jag tackar bra lärare och härliga kurskamrater för dessa två terminer vi hängt ihop och utvecklat varandra. Extra mycket tackar jag de fina tjejer jag bott med varje gång, utan er hade det inte blivit samma sak. Och jag tror att vi är några som kommer hålla kontakten, med all säkerhet <3 En av tjejerna är en riktig inspiratör, här kan ni läsa mer om hennes driv och resa! Mest av allt ska jag tacka mig själv för att jag kämpade och lärde mig nytt även om jag inte trodde på mig själv fullt ut!

Var jag hamnar härnäst återstår att se. Det viktigaste nu är inte att kalla mig Kost- och Hälsocoach, det viktigaste för mig är att må bra, fullt ut! Men om jag hamnar däråt så är det en bonus :)

(Väddöruset som klassen och andra på skolan sprang)

Det löser sig, tillslut.

Fredagen är här och veckan lider mot sitt slut, ja vardagarna på veckan i alla fall. Helgen återstår och det känns skönt. Jag har inte varit på topp i veckan hela tiden, det har gått en del upp och ner och det har mest märkts på min energi och motivation som varit låga båda två. Men igår fick jag ta ut mig ganska rejält vilket var behövligt. Det blev då ett pass med min PT (vårt sista just nu) och som vanligt får hon mg att ta i och ge allt, så pass att träningsvärken kom bara ett halvt dygn efteråt. Men hon sa också något till mig som verkligen satte pricken över i:et. Inget nytt för mig dock men att hon också förstått det fick mig att inse lite mer verklighet. Hon sa att jag behövde semester och att när jag väl fick den så måste jag släppa allt och bara vara där och då för att jag haft för mycket under för lång tid i tankarna nu. Och hon har helt rätt.

Det har varit mycket sista tiden med jobb, skola och övrigt liv. Träningen har hållit i men inte kontinuerligt. Studierna lider mot sitt slut men min känsla för det hela har vacklat. Och jobbet har gått vidare som vanligt, men i och med att jag sagt upp mig kommer en ovisshet för framtiden och den har nog varit den värsta. Att byta jobb är mitt val men jag har valt att säga upp mig utan direkt plan. Ett vågat beslut och något som fått växa fram, men ett beslut jag tror är rätt hur jobbigt det än varit emellanåt. Men något nytt jobb finns inte ännu och vad jag vill göra vet jag inte, jag vet bara att jag vill ha en förändring och jag vill ge mig ut och bara chansa lite. Fega jag liksom! Tänkte försöka att inte vara feg nu. Men hur lätt är det att hålla lågan och hoppet uppe när inga trådar alls visar sig?

Men jag försöker tänka att allt löser sig tillslut och hur vida mitt beslut är av ont eller gott återstår att se. Jag har en utbildning i mig som jag alltid kan gå tillbaka till, den tryggheten finns i alla fall. Tills dess återstår en vecka med studier, sista träffen på skolan är nästa vecka. Efter det blir det heltidsjobb och sedan minst fyra veckors semester. Ska försöka ta allt det en dag i taget, göra det jag mår bra av och inte stressa allt för mycket. Allt som känts för mycket kommer med tiden släppa mer och mer, jag måste tro på det. Kanske dock inte varje del av vardagen för allt är inte bara att slå av och på, men det reder sig, tillslut.  

 

Torsdag kl 08,40

Godmorgon! Torsdag igen och en lugnare start på morgonen här hemma. Dock inte av någon skönare kvalité än annars. Drömmer mycket när jag sover, vaknar tidigt och har svårt att somna om på ett bra sätt. Fel känsla i kroppen och brist på pigghet inom mig. Varit förkyld från och till sista veckorna, känt av pollen och inte tränat så kroppen och huvudet har levt sitt egna liv och inte riktigt känt sig så pigga som de kan göra. Idag ska jag dock träna och jag tror det blir ett skönt vakna-till-liv-pass! Men sen väntar en natt av arbete så vem vet vad orken säger imorgon?

Ah, gnälligt här känner jag,  men det är lite mycket nu. Jag vet varför och vet att mycket ovisshet för mig är svårt. Lever i ovisshet just nu, men mycket på grund av mina egna val. Tillslut löser det sig och tills dess kommer energistunder finnas igen. Det vet jag! Tar en lugn förmiddag nu innan passet. Vilar.

Trevlig torsdag!

Dagens frukost, en standard: Lättfil med frön, boveteflingor, banan och blåbär! Ett glas vatten och en kopp varmt vatten med ingefära, honung och citron! BOOM!

1 maj

1 Maj och våren kom! Rejält! Solen har skinit hela dagen och det har känts härligt. Lätt träning gjorde att min dag blev lättare och att få sitta några timmar i solen en lugn eftermiddag och bara njuta har varit underbart idag. Till och med lite väl varmt när vinden la sig ;) Men va skönt det var, mycket mycket mycket skönt!

Äntligen friskare!

Några dagar sedan nu, har varit förkyld :/ Några dagar hemma, helt motvilligt. Avskyr det.. Ni vet hur man ibland tänker "kan jag inte bara vara "sjuk" för en dag" för att man känner att en dag av ren slöhet bara vore otroligt behövligt. Men när väl en sådan dag kommer, fast man är sjuk på riktigt, så kan man inte njuta av det alls som man tänkt. I alla fall inte jag. Jag blir bara deppig, tänker allt fel och får abstinens efter att vara ute, träna och träffa folk. Kosten blir ofta fel och jag har svårt att vila på rätt sätt. Men nu efter två dagar helt hemma (förutom kalas och brasa, allt i lugn och ro) så fick jag äntligen ta mig ut lite. Valde mellan en promenad eller lätt styrketräning på gymmet, blev det sistnämnda. Inte minsta förvånad över mig själv :P Men det var skönt att få lyfta lite skrot, bli varm men inte flåsig. Lättare att fortsätta dagen då också!

Inväntar solen på balkongen för att få lite luft även där. Kanske en stunds läsning i solen skulle bli härligt denna eftermiddag! Funderar också hela tiden på sommarens resa, något bara måste bli av! Tar gärna emot idéer, en eller två veckor iväg men till en hyfsad kostnad. Resa jorden runt vore ju trevligt men sådant finns det varken tid eller pengar för. Men en vecka i sol är minst vad som behövs!! Tips tips tips, tack!

Slutspurt på studier

Torsdagsplugg as usual. Men en tyngre torsdag och dålig motivation och inspiration till bra innehåll i uppgifterna som görs. 

Känns som en dipp-dag idag då veckans tre första dagar gått ganska lätt fram. Måndagen startade tungt, men jag har hållit mig sysselsatt och trängt bort tankar som stör. Men idag, en dag hemma, med studier i sikte kom både trötthet och deppighet. Suck! Aldrig en hel vecka som känns sådär lagom rakt igenom liksom...

Men inte så långt kvar nu tills kursen är klar och jag kan titulera mig Kost- och Hälsocoach. Tills dess bara kriga på och försöka allt jag kan. Så får jag ta igen senare det jag känner saknas just nu. Ingen ide att stressa fram varenda grej sista veckorna, minsta lilla siffra gör mig tokig. Kaos. Stress. Så fokus på att genomföra uppgifterna nu, endast. Så försöker jag ha hopp och tro om att resten kommer komma.

Fortsätter imorgon, fredag, med mer finslipning och slutförande av uppgifter. Tills dess träning om någon timme och sedan tvättstuga innan nattsömn!

Ett gammalt inlägg som är aktuellt även nu

 

För ett år sedan skrev jag ett inlägg kring träning och dess olika betydelse. Inlägget var en ren reflektion för mig och än idag är den aktuell i perioder! Så jag väljer att posta inlägget igen bara för att det ger mig något och för att det i dagens idealsamhälle passar in väldigt väl. Det handlar om vad vi själva vill, kom ihåg det!

--- 

T R Ä N A T - MEN DET VIKTIGA ÄR VAD SOM RYMMER MELLAN BOKSTÄVERNA!

 

 

Det rätta ordet på detta inlägg borde kanske vara "träningshelg" men det är samtidigt helt fel rubrik. Visst kommer nedanstående text handla om träning i synnerhet, men det viktigaste kommer vara de bakomliggande tankarna och känslorna för just träningen och hur vida det är av rätt anledning eller inte. Det finns många därute som tränar på tok för mycket, för en del blir det en drog, för andra en livsstil. Vi hanterar livet olika eftersom vi är olika, men trots olikheterna kan vi känna igen varandras tankar och känslor bara vi vågar sätta ord på dem.

Jag har i hela mitt liv alltid varit en aktiv tjej, hållit på med fotboll, speedway, kajakpaddling, bågskytte, aerobics m.m. Älskat idrott i skolan, alltid velat vara i framkant och visa vad jag kan För jag kan, det är inget att skämmas för. Men det är hur vida jag vill visa det för mig själv eller för andra som spelar roll, vad som påverkar mig och driver mig framåt. För mig har det nog mer varit att jaga en duktighetsnivå, att vara en som kan. Det har nog även varit att överbevisa andra människor att även en kort tjej kan samt ett idealbildsjagande. Och hur bra är det för min personliga prestation? Inte bra alls..

De sista 10 åren har jag gymmat och tränat en del. Jag har blandat styrka med kondition i form av löpning och promenader. Jag har lärt mig mycket om hur maskiner fungerar, hur olika tekniker spelar stor roll och hur vida olika muskelgrupper bör tränas vid olika tillfällen. Jag är självlärd och anser mig ha en mycket god kunskap. Det jag dock inte haft tillräcklig kunskap i är mig själv. Att kunna och utöva har aldrig räckt för mig, jag har inte varit nöjd. Att vara lite överviktig har stört mig och jag har i vikten och träningen pendlat upp och ner i perioder under alla dess år. Men det är nog först i dagens läge som jag kan reflektera över allt detta, det är nu jag kan se på mig objektivt och förstå att mina ageranden inte alltid går ihop. Jag har aldrig försökt svälta mig för att bli smalare, jag har lärt mig äta bättre i perioder. Däremot har jag sista åren lärt mig att ju mer jag tränar, desto mer mat behöver kroppen. Kolhydrater som är så "farligt" för vikten gör ju faktiskt mig mer nytta än onytta. Allt handlar om storlek på portioner, allsidig kost och lagom av allt. Men jag har varit med om att träna så hårt att jag kommande dag varit så yr att jag inte kunnat komma upp. Så fysiskt så har jag kunskapen och lärdomarna inom mig, dock ännu ej bekvämligheten och tryggheten. Och den sitter ju i det mentala. Att tappa motivationen, lätt bli deprimerad och hamna i perioder av stillhet gör att kost blir min tröst. Sockret lockar mig och jag låter mig väldigt lätt lockas. Det här medför att den trygghet jag eventuellt byggt upp förkastas och jag måste åter igen börja om från början.

Den främsta biten i detta handlar alltså om självkänsla och självförtroende. Inte om själva träningen. Varför tränar jag? Vad vill jag få ut? Och för vem gör jag det? Sista åren har varit ännu mer varierande i min fysiska form, jag har haft perioder av riktigt bra form och fysik, men det är nu när jag försöker komma igång igen som jag blir påmind om det och inte fullt ut kan vara trygg här och nu. Jag har haft anledningar till att det blivit som det blivit och oavsett anledning är det inget jag kan göra ogjort. Det är mina tankar och mina aktiva val i min vardag som leder mig framåt eller bakåt - ingen annan kan styra dem åt mig. Men ändå låter jag mig påverkas. Att gå till gymmet i något åtsittande är hemskt jobbigt. Att träna och inte orka vad jag förr har orkat är som en käftsmäll rakt i ansiktet. Så nu när jag börjat Ica-klassikern blir jag så klart påmind, nu måste jag ju träna! Och igår blev det dubbelpass, jag och några vänner cyklade en mil (jag cyklade även till och från träningen) samt ett pass med löpteknik vi tog oss an. Jag behöver utmaningen rent mentalt för att våga passa in trots några kilon för mycket (bara självkänsla som styr här), men fysiskt och teknikmässigt har jag svårt att boosta mig själv med hjälp från de som är utbildade. Det är ju här jag vill briljera, det är ju här jag vill visa vad jag orkar och kan. Men jag orkade ju inte riktigt. Så mitt mission vid detta tillfälle var att faktiskt få mina teorier om löpteknik besvarade och sedan suga åt mig bra tips och vara nöjd där och då. Till stor del lyckades jag, och det är jag stolt över. Även idag var ett sådant tillfälle. Hade bokat dubbelpass idag med: tanken var cykling och sedan PT-smallgruop. Men mitt kloka jag sa i morse att det kan bli för hårt för min kropp så jag avstod cyklingen och tog mig an passet som ändå kändes mest utmanande. Och det var det. Återigen fick jag träna sådant som jag tycker är roligt och faktiskt kan riktigt bra (FÖR JAG ÄR JU BRA PÅ DET PÅ RIKTIGT!) men jag var så slut att andningen blev rejält ansträngd och yrseln kom. Men jag gjorde det och i gruppen pratade vi en del om kost, vikt, känslor m.m. och även om jag inte kände alla så vågade jag sätta ord på både gott och ont. Jag fick dessutom höra flera andra som kände liknande som jag, kunde förstå det även om vi inte kom in på några längre konversationer. Så trots allt obekvämt, trots övervikt och trots spöken i tankarna så är jag nu i efterhand STOLT att jag tog mig an passen. Glad att jag känt hur kul träning faktiskt är, igen!

Jag släpper aldrig träningen, den är viktig för mig. Den kommer säkerligen fortsätta gå upp och ner, men jag vet hur det känns och jag lär mig hantera det på bästa möjliga sätt för just mig. Jag har nu en strategi i mitt huvud om hur jag kan peppa mig själv, hur jag kan komma vidare. Och jag kommer säkert dela med mig av den emellanåt. Men ni som då läser, se inte bara antalet km eller tiden som står (om den står), förstå att känslan bakom orden kan vara det absolut viktigaste. Träning ska vara utmanande men rolig, den ska vara uppnåeligt. Det är inte alltid det för mig, men den börjar bli det mer och mer. Det är livsstilen som behöver ändras, inte antalet träningspass. Det är kosten som måste balanseras, sockret som måste minimeras m.m. Men för mig ska inget elimineras, inget ska förbjudas. Förbud för mig är negativt, något som enbart letar substitut. Det är balans i vardagen och livet som är viktigt, som jag skrivit mycket om förut. För mig är skrivandet i denna stund en reflektion över mig själv och jag sätter ord på mina känslor genom det. Att just Du får ta del av det är för att jag måste öppna upp mig, erkänna rädslor och skam och inte hålla det kvar inom mig.

Jag hade kunnat välja att skriva att jag tränat tre pass på två dagar för att försöka imponera på er som läser. Men det hade inte gett mig något förutom större krav på mig själv, från mig själv. Därför aningen flera ord om allt bakomliggande. Det som för mig är det som ska vara det viktigaste! Prestationen får gärna ta plats, men glädjen ska alltid vara det alla viktigaste!

 

 


Jag börjar lära mig själv och jag är så nöjd med det, oftast. Nu önskar jag bara att höstens
eventuella planer går an och att jag kanske i framtiden kan få vara den som inspirerar andra!