Madde Blomquist

Att våga möta en motgång och sedan växa med den!

Hej på er! Denna vecka har hittills varit en vecka av tyngre dagar, motgångar, jobbiga känslor men också ärlighet och stolthet. Tänk att allt sådan faktiskt kan få ta sin plats, med och utan tillåtelse. Att möta tunga dagar kan vara olika för alla människor. Vi lever olika liv och har olika förutsättningar, vi har också olika viljor, känslor och vägar att gå. Oavsett möter alla motgångar av det ena eller det andra och hur vi bearbetar dem är upp till var och en. Det fina är att kunna möta motgången, låta den komma och sedan låta det positiva emellanåt få sin plats i tanken och agerandet Det är viktigt att våga acceptera och sedan våga reflektera men också framhäva det som faktiskt kan komma ur motgången av godo. Hänger ni med?

Jag har mött en del motgångar den här veckan, både motvilligt och frivilligt. Delvis var jag beredd på dem, delvis inte. För mig var det denna gång svårt att inte ta åt mig på ett negativt sätt, det kommer liksom till en punkt då det inte hjälper längre att försöka gå emot eller skrapa bort känslan från axeln. Därför möter jag ibland motgången frivilligt och med det menar jag att jag inte kämpar emot den förrän den är över. Försöker acceptera den då varenda försök jag ändå gör inte hjälper till. Jag kan inte gå in på motgången ordagrant här, men trots den och trots många känslor av frustration och ledsamhet så har jag plockat fram mina bra saker för att peppa mig själv. Det tar några dagar för att komma dit för mig, men det går. Det jag har mötts av har fått mig att tvivla på mig själv som person, på mitt yrkesmässiga jag och på min framtid. Men när jag väl bearbetat det så har jag faktiskt plockat fram att jag är jag, och jag är bra. På mitt sätt. För mig. Jag står upp för min åsikt till skillnad mot andra, jag säger ifrån och jag gör ett bra personligt jag och ett bra arbetsjag. Det är till den punkten jag behöver komma för att känna stolthet, trots motgång.

Motgångar kommer vi alltid att möta, oavsett liv, vardag, yrke, situation m.m. Bearbetning är viktig, acceptans är ännu viktigare. Det är den viktigaste biten i min personliga mentala hälsoresa. Jag fick även idag möta frågor om eventuell framtid och att känna att jag kan besvara frågorna ärligt kändes otroligt bra. Jag är mänsklig, jag är inte perfekt. Jag har min resa bakom mig, jag har min nuvarande resa men jag utvecklas inte om jag inte försätter mig i situationerna och faktiskt är ärlig.

Just det här är vad som är en personlig utveckling för mig. Att våga se framsteg, våga konfronteras, våga reflektera och rannsaka men också att våga höja upp sig själv. Känna sig stolt! Jag klarar det inte varje dag, men jag klarar det mycket oftare nu än någonsin förr.

 Varje dag är inte en enkel väg, men utan svängarna skulle vi aldrig få uppleva det riktiga livet. 


Detta är inte min mormors ord (fast hon var en skön mormor som sa andra härliga klokheter), men texten är just det jag upptill försöker beskriva.
Vi kommer alltid framåt, ibland måste vi  bara ta ett steg eller två bakåt för att verkligen se och förstå det!
Så med andra ord, ge aldrig upp! Fortsätt alltid att fortsätta!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas