Madde Blomquist

Det löser sig, tillslut.

Fredagen är här och veckan lider mot sitt slut, ja vardagarna på veckan i alla fall. Helgen återstår och det känns skönt. Jag har inte varit på topp i veckan hela tiden, det har gått en del upp och ner och det har mest märkts på min energi och motivation som varit låga båda två. Men igår fick jag ta ut mig ganska rejält vilket var behövligt. Det blev då ett pass med min PT (vårt sista just nu) och som vanligt får hon mg att ta i och ge allt, så pass att träningsvärken kom bara ett halvt dygn efteråt. Men hon sa också något till mig som verkligen satte pricken över i:et. Inget nytt för mig dock men att hon också förstått det fick mig att inse lite mer verklighet. Hon sa att jag behövde semester och att när jag väl fick den så måste jag släppa allt och bara vara där och då för att jag haft för mycket under för lång tid i tankarna nu. Och hon har helt rätt.

Det har varit mycket sista tiden med jobb, skola och övrigt liv. Träningen har hållit i men inte kontinuerligt. Studierna lider mot sitt slut men min känsla för det hela har vacklat. Och jobbet har gått vidare som vanligt, men i och med att jag sagt upp mig kommer en ovisshet för framtiden och den har nog varit den värsta. Att byta jobb är mitt val men jag har valt att säga upp mig utan direkt plan. Ett vågat beslut och något som fått växa fram, men ett beslut jag tror är rätt hur jobbigt det än varit emellanåt. Men något nytt jobb finns inte ännu och vad jag vill göra vet jag inte, jag vet bara att jag vill ha en förändring och jag vill ge mig ut och bara chansa lite. Fega jag liksom! Tänkte försöka att inte vara feg nu. Men hur lätt är det att hålla lågan och hoppet uppe när inga trådar alls visar sig?

Men jag försöker tänka att allt löser sig tillslut och hur vida mitt beslut är av ont eller gott återstår att se. Jag har en utbildning i mig som jag alltid kan gå tillbaka till, den tryggheten finns i alla fall. Tills dess återstår en vecka med studier, sista träffen på skolan är nästa vecka. Efter det blir det heltidsjobb och sedan minst fyra veckors semester. Ska försöka ta allt det en dag i taget, göra det jag mår bra av och inte stressa allt för mycket. Allt som känts för mycket kommer med tiden släppa mer och mer, jag måste tro på det. Kanske dock inte varje del av vardagen för allt är inte bara att slå av och på, men det reder sig, tillslut.  

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas