Madde Blomquist

Att "flytta hem" ...

Jag bor sedan en vecka nu hos min mamma och hennes sambo då min lägenhet är under renovering, igen! Absolut helt fantastiskt att möjligheten för annat boende finns för mig, men att bo hemma som 32-åring - ja hur låter det? I och för sig handlar det kanske inte om hur det låter, utan om hur det är. Och det är faktiskt helt okej. Men jag är inne i mitt lilla rum, sover i min gamla säng och ser på en tjock-tv. Hallå stenåldern! Stenåldern får dock fortsätta minst två veckor till, hoppas verkligen jag får komma hem efter det sen och börja fixa innan jag ska till skolan nästa period. Har jag tur tar det längre tid och jag får vänta ytterligare dagar eller någon vecka. Hoppas, hoppas, hoppas på så snabbt som möjligt bara!

Det jag längtar mest efter är min totala frihet. Här hos mamma känner jag mig som hemma, jag sköter mitt och de sköter sitt. Jag lagar min mat, de lagar sin. Men då vi går om varandra tidsmässigt med jobb och sömn så tassar man en del på tå. Något jag inte är van att göra hemma. Dessutom går jag ofta hemma och spelar mycket musik, det gör jag inte här alls på det sättet. Små saker som jag saknar helt enkelt.

Annat är att jag ser fram emot att få ordning, få köpa lite nytt och få fram en varmare känsla hemma. Det jag fick gjort sist med byte av tapeter mm gjorde lägenheten mycket ljusare, men jag kände en ganska stor tomhet när jag satt där. Nöjd med resultatet, men inte mindre ensam. En ganska tung känsla. Men nu försöker jag se fram emot ytterligare uppfräschning och ska göra mig allra bästa för att jag ska må så bra som möjligt. Får la bjuda in folk var och varannan dag :) Eller så får folk bjuda in sig själva!

Men att bo "hemma" ger minnen. Jag är uppväxt här och känner väl till området. Vägen på fotot har jag väl gått en si så där miljontals gånger känns det som <3

Idag tog jag en promenad där också neråt stan, i härligt soligt vårväder :)

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas