Madde Blomquist

En föreläsning att minnas

Igår var jag som jag skrev i föregående inlägg på en föreläsning här i Eskilstunas lokal Lokomotivet. En föreläsning om livet, dess väg framåt och om humorn i vardagen. Personen som höll i föreläsningen var Jesper Caron, inspiratör, föreläsare och humortränare sedan 10 år tillbaka. Jesper talar om att leda och lyfta sig själv, om möjligheterna att faktiskt träna sig på att förändra saker och ting under livets gång. Och vikten av att göra det NU, innan det är för sent. Han talar om 25 faktorer som påverkar hur vi mår, några av de tar han upp med oss. De andra ska jag läsa om i hans bok. Mycket handlar om att försöka se förbi hinder vi känner och ser, försöka byta glasögon för att finna nya synsätt och uppfattningar. Akta oss för känslofällorna och våga byta fokus för att själva se hur vi reagerar. Han talar om hur viktigt det är att våga ha förebilder, att våga se upp till någon och faktiskt ta reda på hur den personen gör något specifikt för att själv få en väg att gå mot sitt mål. Han talar bl.a. också om att vårda relationen till oss själva, att tänka på hur vi framställer oss själva genom våra egna ord, både inför andra men mest inför oss själva. Det är hur vi agerar och är samt hur vi talar med oss själva som vi bygger vårt mående. Vi har val att göra och våra val påverkar oss positivt eller negativt. Men vi kan alltid träna upp oss själva i att gå mer åt den positiva riktningen, men det är helt och håller vårt egna ansvar att göra det.

Att gå på föreläsningar som dessa är oerhört givande. Jag har gått på många förut och även fast innehållet syftar till samma sak så blir jag lika inspirerad och berörd varje gång. Jag kan dessutom relatera till så oerhört mycket i mitt liv. Jesper fick mig igår att skratta, känna glädje och framsteg. Samtidigt fick han mig att bli rörd, eftertänksam och inombords ganska ledsen. Detta för att jag började reflektera på min resa, vart jag kommit och vart jag ännu står och stampar. Men det är en bra reflektion, en nyttig sådan. Och det får mig att inse vilken bit jag faktiskt redan tagit och vilken bit jag har kvar. Men framför allt så fick gårdagen (och tidigare reflektioner) mig att inse att jag har för stora och vida mål, för ospecificerade och för riktade mot hur det ska vara mer än hur jag vill att det ska vara. Något jag ska sätta mig ner och fundera på, skriva ner mer specifikt och dela upp i delmål.

Tack Jesper för dina ord, dina historier och hur du berörde mig med sorg och glädje.
Tack för din öppenhet och tack för att du, liksom många andra föreläsare, får mig att vilja stå där du stod igår. 


(Fotot lånat av Jesper Caron. Jag och min vän Ellinor gick tillsammans :)                                                                                                 Boken kommer läsas inom kort!)

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas