Madde Blomquist

Ska jag fortsätta..?

Hej.. Det kommer inte några kontinuerliga uppdateringar här nu. Mycket beror på att jag numer jobbar heltid och inte riktigt har haft motivation eller ork att skriva. Har inte heller funnit vad jag ska skriva om, ibland får man torka helt enkelt.. Bloggen startade jag för några år sedan nu i mening att fungera som en mer öppen dagbok där känslor och tankar får ta plats. Det är just vad jag gjort också. Sen har det också handlat en del om träning, kost, recept och rent vardagliga saker. Men jag känner nu att jag spretar överallt och inte riktigt vet var jag ska fortsätta, för den delen vet jag inte heller om jag ska fortsätta här på forme.se. Vet andra som bytt bloggportal och jag förstår dem, men hur jag ska göra får jag se..

Framför mig har jag tre veckor på mitt jobb innan semester och sedan vet jag inte riktigt var jag hamnar, rent arbetsmässigt. Jag söker de flesta jobb och funderar på hur jag kan utveckla mig och mina intressen. Så kanske kommer det vara snålt med inlägg även framöver, kanske inte. Allt går på känsla och driv för stunden, det är så jag fungerar. Så håll till godo så får vi se hur det blir..

En mycket härlig dag idag med sol större delen av eftermiddagen. Innan det tog jag mig an lite träning, fösta passet sedan loppet för över en vecka sedan. Dagens pass behövdes, rent mentalt för att boosta och peppa upp mig lite. Kanske kan bli ett imorgon också, återstår att se! Hoppas er nationaldag varit skön, om ni nu firat eller bara varit som jag. 

Krigande tjejer

Då är årets vackraste kvartsmara i Eskilstuna avklarad och som väntat så blev det tungt. Dels på grund av att jag inte tränat kondition tillräckligt alls och dels på grund av högsommarvärme. Men i mål kom vi! Jag sprang med min vän och några släktingar, alla i rosa var en ren slump! Varenda löpare letade sig fram till alla skuggpartier och kämpade som grisar..! Alla åskådare gör loppet mer värt när det är tungt, alla hejarop och gemenskapen. Jag var inte helt nöjd med en tid på 1h 21 minuter men jag kan inte jämföra mig nu med flera år sedan då jag sprang flera ggr i veckan. Bara på't oftare helt enkelt! Med dagens höjdpunkt var nog marklyfts-utmaningen Friskis och Svettis hade efter målgång. Startade på 70 och slutade på 90 kg - ganska stark om inte annat!!!

Seg vecka inför dagens lopp!

Ibland bloggar jag ganska mycket, ibland inte. Efter förra veckans avslutade studier kom jag hem till en väldigt seg helg, tröttheten tog över och jag tog det mest lugnt. Sen startade heltids arbete igen och kvällarna eter arbetsdagarna har varit ganska ineffektiva och därför inte heller någon större lust att skriva här.. Funderar på hur jag ska fortsätta faktiskt, ibland finns ju inte riktigt inspirationen till inlägg..

Men tills den funderingen är över, kan ju ta sitt tag, så beger jag mig idag ut i extrem värme och springer ett lopp. Hur det ska gå är dock en bra fråga, min kondition är inte på topp och värmen tar kål på mig inomhus denna morgon. Hur ska det då gå ute i 28 grader och stekande sol...?

Ja ja, 10.5 km, here i come! Å-loppet i Eskilstuna är det som springs!

Jag var uppenbarligen glad efter loppet 2014 :P 

Studier avklarade

I onsdags åkte jag till Väddö för sista gången med vetskap om att de tre kommande dagarna skulle vara de sista på denna utbildning. De är genomförda och jag är nu diplomerad Kost- och Hälsocoach (får kalla mig Kostrådgivare). Diplomet dyker visserligen ner i brevlådan om några veckor men jag är klar med alla uppgifter och slipper restuppgifter i efterhand. Däremot ska jag hålla i det lite för jag ska redigera en del som jag vill förbättra i mina uppgifter för att i slutändan verkligen känna att jag fick med det jag behövde få med. I mina ord.

Jag valde att studera för att få ett break från vardagen. Att det blev just kost och hälsa var nog en ren slump. Kursen dök upp och ämnet har alltid intresserat mig. Tanken med studierna var att utveckla mig själv, jag har aldrig tänkt på något mål och att jag måste jobba med det efter avslutade studier. Det har varit en långt läsår och jag har studerat samtidigt som jag jobbat halvtid. Det har varit ett okej upplägg med fria pluggdagar men det har kanske inte varit optimalt för mig att hoppa mellan två världar hit och dit. Men inget som jag kunde veta i förväg utan som växt fram ju mer tiden gått.Det har jag märkt på mig själv när min motivation flackat och livet känts rörigt, när den ena delen påverkat den andra för mycket och vise versa. Hela den biten har lätt dragit ner mig och fått mig att tvivla på mycket, men framför allt på mig själv.

Men nu är jag i mål, jag klarade kursen och jag har faktiskt en ny titel jag kan använda mig av och verka inom, om jag vill. Dessutom ska jag avsluta mitt nuvarande yrke inom barnomsorgen men vad som blir nästa steg är ännu oklart. Men trots tvivel jag haft och har på mig själv, för att jag sviktar i min egna hälsa med jämna mellanrum, så ska jag bära med mig all den kunskap jag faktiskt fått. Jag kan inte lära mig varje detalj, det handlar det inte om. Dessutom är man aldrig slutlärd, jag ska lära så länge jag lever. Och hälsa för alla är olika, jag ska bara leva i den anda som jag känner att hälsa är för mig och som får mig att må bra.

De sista dagarna på skolan var tunga just av ovanstående orsak, min energi var helt slut och jag hade svårt att vilja annat än att åka hem. Väl hemma och många, många timmars sömn senare känner jag mig lite mer trygg. Det är väl som man säger, "borta bra men hemma bäst". I efterhand kan jag enklare se tillbaka på allt och jag tackar bra lärare och härliga kurskamrater för dessa två terminer vi hängt ihop och utvecklat varandra. Extra mycket tackar jag de fina tjejer jag bott med varje gång, utan er hade det inte blivit samma sak. Och jag tror att vi är några som kommer hålla kontakten, med all säkerhet <3 En av tjejerna är en riktig inspiratör, här kan ni läsa mer om hennes driv och resa! Mest av allt ska jag tacka mig själv för att jag kämpade och lärde mig nytt även om jag inte trodde på mig själv fullt ut!

Var jag hamnar härnäst återstår att se. Det viktigaste nu är inte att kalla mig Kost- och Hälsocoach, det viktigaste för mig är att må bra, fullt ut! Men om jag hamnar däråt så är det en bonus :)

(Väddöruset som klassen och andra på skolan sprang)

EVITCEPSREP - PERSPECTIVE

 

Vilket sätt ser du det på? Kan du läsa det baklänges eller upp och ner, eller ser du endast ordet i sin ursprungliga form. Kan du ändra ditt perspektiv?

 

 

Det löser sig, tillslut.

Fredagen är här och veckan lider mot sitt slut, ja vardagarna på veckan i alla fall. Helgen återstår och det känns skönt. Jag har inte varit på topp i veckan hela tiden, det har gått en del upp och ner och det har mest märkts på min energi och motivation som varit låga båda två. Men igår fick jag ta ut mig ganska rejält vilket var behövligt. Det blev då ett pass med min PT (vårt sista just nu) och som vanligt får hon mg att ta i och ge allt, så pass att träningsvärken kom bara ett halvt dygn efteråt. Men hon sa också något till mig som verkligen satte pricken över i:et. Inget nytt för mig dock men att hon också förstått det fick mig att inse lite mer verklighet. Hon sa att jag behövde semester och att när jag väl fick den så måste jag släppa allt och bara vara där och då för att jag haft för mycket under för lång tid i tankarna nu. Och hon har helt rätt.

Det har varit mycket sista tiden med jobb, skola och övrigt liv. Träningen har hållit i men inte kontinuerligt. Studierna lider mot sitt slut men min känsla för det hela har vacklat. Och jobbet har gått vidare som vanligt, men i och med att jag sagt upp mig kommer en ovisshet för framtiden och den har nog varit den värsta. Att byta jobb är mitt val men jag har valt att säga upp mig utan direkt plan. Ett vågat beslut och något som fått växa fram, men ett beslut jag tror är rätt hur jobbigt det än varit emellanåt. Men något nytt jobb finns inte ännu och vad jag vill göra vet jag inte, jag vet bara att jag vill ha en förändring och jag vill ge mig ut och bara chansa lite. Fega jag liksom! Tänkte försöka att inte vara feg nu. Men hur lätt är det att hålla lågan och hoppet uppe när inga trådar alls visar sig?

Men jag försöker tänka att allt löser sig tillslut och hur vida mitt beslut är av ont eller gott återstår att se. Jag har en utbildning i mig som jag alltid kan gå tillbaka till, den tryggheten finns i alla fall. Tills dess återstår en vecka med studier, sista träffen på skolan är nästa vecka. Efter det blir det heltidsjobb och sedan minst fyra veckors semester. Ska försöka ta allt det en dag i taget, göra det jag mår bra av och inte stressa allt för mycket. Allt som känts för mycket kommer med tiden släppa mer och mer, jag måste tro på det. Kanske dock inte varje del av vardagen för allt är inte bara att slå av och på, men det reder sig, tillslut.  

 

Torsdag kl 08,40

Godmorgon! Torsdag igen och en lugnare start på morgonen här hemma. Dock inte av någon skönare kvalité än annars. Drömmer mycket när jag sover, vaknar tidigt och har svårt att somna om på ett bra sätt. Fel känsla i kroppen och brist på pigghet inom mig. Varit förkyld från och till sista veckorna, känt av pollen och inte tränat så kroppen och huvudet har levt sitt egna liv och inte riktigt känt sig så pigga som de kan göra. Idag ska jag dock träna och jag tror det blir ett skönt vakna-till-liv-pass! Men sen väntar en natt av arbete så vem vet vad orken säger imorgon?

Ah, gnälligt här känner jag,  men det är lite mycket nu. Jag vet varför och vet att mycket ovisshet för mig är svårt. Lever i ovisshet just nu, men mycket på grund av mina egna val. Tillslut löser det sig och tills dess kommer energistunder finnas igen. Det vet jag! Tar en lugn förmiddag nu innan passet. Vilar.

Trevlig torsdag!

Dagens frukost, en standard: Lättfil med frön, boveteflingor, banan och blåbär! Ett glas vatten och en kopp varmt vatten med ingefära, honung och citron! BOOM!

Helgens bästa

 

Ja solen kikar fram även om sista dagarna inneburit en del mulet också. Men solen har gjort att jag fått njuta av några fina promenader. Det får summera helgen! SOL!

Slutspurt och framtid...

Ni vet hur man ibland helt enkelt inte riktigt klarar av att tro på sin egen förmåga. Ibland är det hur enkelt som helst, nästa gång känns det tvärt om... Jag vet att ja alltid tvivlat en del, framför allt när det kommer till ny kunskap och att vara självsäker i den. Däremot vet jag att när jag är trygg i något så tror jag på mig själv mycket mer. 

Nu är mina studier på sin absoluta slutfas, jag är i mål om ca två veckor och får då titulera mig Hälsocoach och Kostcoach. Om jag ska jobba inom det återstår att se, det var inte målet med studierna. Målet var att bryta vardagen och läsa mer om något som jag är intresserad av. Men även om jag finner studietiden något svår och inte riktigt nått fram dit jag önskade rent kunskapsmässigt så märker jag i mina slutarbeten nu att jag verkligen kan mer än innan. Men det finns ju så mycket att kunna och så djupa nivåer att gå in på och sådant gör mig bara stressad. Därför försöker jag se till det övergripande och summera det för mig själv och jag tycker jag har gjort det hyfsat bra i mina uppgifter nu när jag går igenom dem. Det känns hyfsat bra igen och den känslan ska jag försöka bära med mig framöver. 

Känslan av trygghet i min egen kunskap och förmåga stärks och sänks i och med hur vardagen fortlöper. Vardagen nu har kantats av en del svårigheter och tråkiga känslor och jag vet att det kommer fortlöpa så ett par månader till. Jag får helt enkelt försöka kämpa emot och tänka om de dagar då det känns lättare. Försöka mitt bästa är allt jag kan, sen måste känsla ändå spela in så klart.

Hur framtiden blir är nu oviss och mycket spelar in. Hur den blir återstår att se. Tills dess, dag för dag och vecka för vecka så gott det bara går! 
Idag var det i alla fall en skön pluggstund på balkongen i solen, inte alls fel :)